#394. Tjuvnyp utifrån…

Det krävdes ett tjuvnyp utifrån, Svenska Akademiens remissvar, för att ärkebiskopen skulle ta till orda om handboksförslaget i det offentliga. I relation till all den relevanta, initierade och viktiga kritik mot handboksförslaget som har framförts under flera år har det varit och är det offentligt tyst. Att med ett öppet brev gå i svaromål mot Svenska Akademien handlade kanske mest om prestige. Vederläggningen verkar mest handla om att ge Svenska Akademien en känga. Institution mot institution, liksom.

Det tråkiga är att ärkebiskopens öppna brev berättar något om hur vår kyrkas ledning och ärkebiskop förhåller sig till kritik. Man slår mest undan och slår tillbaka för att försvara intagna positioner. Ärkebiskopen har rätt i att Akademiens remissvar inte var särskilt genomarbetat. Intrycket är att Svenska Akademien egentligen inte bryr sig särskilt mycket om det hela. Men det finns väldigt mycket annan kritik som av vår kyrkas ledning borde anses vara både relevant och viktig. (Se länk nedan.) Den kritiken har förbigåtts och förbigås med tystnad.

Det angelägna problemet är inte att Svenska Akademien sågar handboksförslaget med ett mindre genomarbetat remissvar. Inte heller att vår kyrkas ärkebiskop känner sig nödgad att på något sätt försvara vår kyrkas heder genom att gå i offentligt svaromål mot Akademien. Det angelägna problemet är att de i vår kyrka som har ansvaret för handboksförslaget inte verkar vara intresserade av att lyssna på och ta till sig all den initierade, kunniga och relevanta kritik som har framförts inifrån kyrkan själv. Från teologer, präster, musiker, anställda, lekmän och andra medlemmar som tillsammans är vår kyrka. Ärkebiskopens institutionella försvar utåt vittnar om den hållning som vår kyrkas ledning tillämpar även inåt. Det handlar oftast och mest om institutionens försvar av intagna positioner och fastlagda linjer, snarare än om ett uppriktigt, kritiskt, konstruktivt och omprövande samtal.

Jag undrar fortfarande varför det är så bråttom med en ny kyrkohandbok i vår kyrka. Är det så enkelt att det finns en fixering vid året 2017 i botten? Är det så banalt? Vem eller vilka är det som driver frågan så in i absurdum? Är det, för dem, så mycket viktigare att ”få rätt” än att vår kyrka har en handbok som talar sant om vem Gud är, som förenar oss och som håller över tid? Jag skulle önska att den eller de som till varje pris ska driva genom det liggande förslaget kunde ge sig till känna och förklara varför.

• Öppet brev till Svenska Akademien, ärkebiskop Antje Jackelén (16/5).
• David Silverkors om Öppet brev till Svenska Akademien (17/5).
• Kyrkohandsboksförslaget, Dag Sandahl (17/5).
• Kyrkohandbokdsfrågan – en levande fråga, Dag Sandahl (17/5).
• Svenska kyrkan är vilsen, Ann Heberlein (Sydsvenskan 17/5).
• Svenska Akademien i onåd, Annika Borg (Barometern 18/5).
• Bibliografi över vad som publicerats om KHF, Mattias Lundberg på Facebook.