”Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: ’Bege dig till Nineve, den stora staden, och håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där.’ Och Jona gav sig i väg, men för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han vandrade ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle till Tarshish. Han betalade för resan och gick ombord för att följa med till Tarshish, bort från Herren.” (Jona 1:1-3)
Tarshish finns inte och har aldrig funnits. Tarshish är en önskedröm. En rikedomens stad, en framgångens stad och en lyckans stad som bara finns som en fantasi. En önskedröm om hur livet borde vara. Det är dit Jona försöker fly när Gud kallar honom och ger honom en konkret uppgift. Jona flyr till sin egen önskedröm om hur det borde vara.
Nineve ligger långt bort och är en stad fylld av folk och människor som är annorlunda. Folk som är av andra etniska, religiösa, sociala och språkliga härkomster än Jona själv. Nineve är en stad till brädden fylld av hedningar. En stad av främlingar med främmande seder och bruk. Dit vill inte Jona åka. Där vill inte Jona predika. Jona vill hellre fly dit allt är som han vill och önskar att det ska vara. Till Tarshish. En plats och en verklighet som bara finns i hans fantasi. Vi minns hur det gick. Med hjälp av en storm på havet får Gud Jona kastad i havet där han slukas av en stor fisk. Efter tre dagar spyr fisken upp honom på land.
”För andra gången kom Herrens ord till Jona: ’Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.’ Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt. Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: ’Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.’” (Jona 3:1-49)
Nineve var stort, kanske större än vad Jona trodde. Där går han och predikar det som Gud har sagt åt honom att predika. Kärva ord som förmodligen ingen i Nineve blir glad av att få höra. Men de lyssnar och kungen beslutar att alla i staden tillsammans ska visa Gud att de både har lyssnat och förstått. Gud avstår från det straff Jona varnade för. Guds nåd, barmhärtighet och godhet mot hedningarna gör Jona arg, upprörd och besviken. Gud tillrättavisar Jona för hans småsinthet.
Av Jona kan vi lära oss fyra saker om vad Guds kallelse handlar om. Det första är att Gud kallar oss till tjänst där Gud behöver oss. Det är inte alltid där vi vill vara eller där vi önskar att vi fick vara. Vi, var och en av oss, kallas att förkunna och vittna i Nineve. Vårt Tarshish finns inte. Det andra är att vi kallas till tjänst bland människor som vi inte känner. Vi kallas ut att förkunna bland hedningar. Bland dem som inte är som vi. Vi kallas ut för att vittna om Jesus bland människor och i sammanhang som är okända för oss.
Det tredje är att vår kallelses uppdrag är att förkunna det Gud vill ha förkunnat bland människorna. Evangeliets glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta. Världens, skapelsens, mänsklighetens och varje människas frälsning i, med och genom Jesus Kristus från Nasaret. Det fjärde är att Gud är absolut fri att agera i relation till mänskligheten och människor. Vi kan tycka och tänka vad vi vill. Men Guds kärlek, nåd och barmhärtighet omfattar alltid långt fler människor än de vi för stunden förmår att tycka om eller relatera till. Att Guds frälsning omfattar hela mänskligheten och alla människor må vara en utmanande och provocerande tanke. Men det är likväl en sann tanke.
Minns Jona om eller när tvivel på kallelsen dyker upp. Guds kallelse finns kvar oavsett hur det är eller hur det blir. Även när det inte blir som vi själva hoppas, önskar eller tror att det ska vara. Lita på Paulus ord till församlingen i Rom: "Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse" (Rom 11:29). Gud kallar dig att förkunna och vittna i världen. Lita på att det är sant.
