"Biskopspositionen görs i ena stunden till en plattform för dagspolitisk påverkan, men ändras till en kyrklig sådan när det passar. Någon bekännelse av självklarheter, som att vi ska värna barnen och hävda deras rättigheter, av biskop Fredrik Modéus har jag inte efterfrågat. Men det är talande för biskoparnas världsbild och självbild att de kallar krav på ansvarstagande och konsekvensanalys för 'försåtlig retorik'." (Annika Borg)
Vår kyrkas biskopar skrev under en text på DN Debatt med avsikten att vara politiskt opinionsbildande i den dagsaktuella flyktingfrågan. Annika Borg ställde frågor om den texten och om våra biskopars ansvar i Världen Idag och fick ett ”goddag yxskaft” till svar av biskop Fredrik Modéus i samma tidning. Dag Sandahl har kommenterat det hela på BloggarDag.
Några tankar…
Biskoparna ägnar sig åt politisk opinionsbildning utan att ha varken makt, förmåga eller resurser att ta ansvar för de politiska beslutens konsekvenser. Med Dag Sandahls ord: ”Men blir det inte lite lätt löjligt när biskopar politiserar utan att behöva ta politiskt ansvar. Politik är både att vilja och att välja, inte bara välvilja.” Jo, det blir faktiskt lite löjligt när man rider fram på en till intet förpliktigande opinionsvåg av välvilja. Mer än något annat framstår det som en välvillig men verklighetsfrånvänd och mycket naiv idealitet parad med en hybrisliknande uppfattning om den egna och mycket högt stående moralen. Andra är liksom lite sämre.
Vår kyrkas biskopar verkar ha missuppfattat sina uppgifter. Det episkopala ledarskapet behöver riktas inåt mot kyrkan själv för att vara relevant. Att rusta, uppmuntra och stärka kyrkans och Guds folk till att leva liv i efterföljelse med den uppståndne och levande Jesus i centrum är den centrala och egentligen enda uppgiften som våra biskopar har. Att ikläda sig rollen som och ta på sig uppgiften att vara någon form av offentligt moraliskt dåligt samvete är inte en episkopal uppgift. Det kan tänkas och kanske förmodas att våra biskopar tyckte sig göra en ”profetisk” insats med sina namn under debattartikeln. Men det är i så fall inget annat än en missuppfattning både av den episkopala och av den profetiska uppgiften.
Det är inte helt olikt rikspolischefen som alldeles uppenbart helt och hållet har missuppfattat sin uppgift och verkar tro att ett högst verkligt och mycket allvarligt samhällsproblem som våld, övergrepp och trakasserier mot kvinnor kan lösas med lite medial opinionsbildning, ett armband och en hashtag. Sådan naivitet behöver vi inte mer av. Kyrkan behöver mindre av politisk "opinionsbildning" från sina biskopar. Vi behöver mer förankrad och uppriktig teologisk reflektion och fler teologiskt relevanta samtal om vem Gud är och om vilka konsekvenser det kan/bör/ska ha för våra liv, för den verklighet och för det samhälle vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar