4 december 2016

#438. Andra söndagen i Advent…

”När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ’Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.’” (Markus 1:14–15)
Glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son, börjar med Johannes döparen. Johannes förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Massor av människor från trakten kring Jerusalem hörsammade Johannes förkunnelse och uppmaning. De begav sig till honom. De bekände sina synder där och döptes av honom. Johannes visste att det inte handlade om honom själv. Han pekade bort från sig själv med allt han gjorde och med allt han sade. Johannes förkunnade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig ande.” Johannes pekade på Kristus med hela sin gärning.

Johannes blev fängslad. Den politiska och religiösa makten har alltid haft svårt att hantera de män och kvinnor som autentiskt går Guds ärende. Den Gud kallar till att kompromisslöst förkunna det Gud vill ha sagt i världen kommer alltid att betraktas som en fiende av det religiösa och politiska etablissemanget. Därför att Guds Ord befriar människor, bemyndigar människor och stärker människors självständighet. När Guds Ord talas av den som lever i en autentisk kallelse då utmanas den religiösa och politiska maktens makt över människan, över människor och över mänskligheten. Guds Ord gör den världsliga makten maktlös. Det är en utmaning som makten bara kan möta med repression. Och Johannes blev fängslad.

Men tiden var inne. Den stund som hela skapelsen väntat på sedan tidens begynnelse blev till. I ett ögonblick, på ett ögonblick, blev stunden till då uppenbarelsens mirakel avslöjade Gud Faderns absoluta och kompromisslösa närvaro i sin skapelse. När Sonen tar till orda, när Jesu röst hörs här i vår värld och i vår verklighet, då bryter uppenbarelsens mirakel fram. Om det någonsin har funnits en reva i rymd-tid väven så var det där och då – när Jesus tog till orda och gav sig till känna som den han var och är. Gud Fadern själv i Sonens gestalt. Den uppenbarelsens tid som började med Johannes låter sig inte hindras eller begränsas varken av den politiska eller den religiösa maktens förtryck. För tiden är inne.

Guds rike är nära. Nära som ett blivande ögonblick. Så nära att det nästan redan är här. Guds rike är inte ett rike av denna världen. Guds rike är inte en geografisk plats eller en fysiskt konkret storhet. Guds rike är nära i tiden. Nära som det nu som nyss skulle bli. Guds rike hör tiden till och tiden är platsen där Guds rike är nära. Tiden är Guds rikes väsen. Med, i och genom tiden breder Guds rike ut sig i världen och ut i hela verkligheten. Ingen plats, ingen stund, ingen människa, ingen händelse, ingenting alls förmår eller kan befinna sig utanför tiden. Av den enkla anledningen att tiden är Guds rike. Och Guds rike är nära. Som varje blivande ögonblick.

Omvändelse är nödvändigt. Omvändelse från uppfattningen om att det enda som finns i den här världen är det vi själva förstår. Omvändelse från tron på att vi själva förmår allt. Omvändelse från tron på att vi har allt vi behöver när vi får allt vi vill ha. Omvändelse är en oundviklig konsekvens av att bli konfronterad av Guds rikes verklighet. Inte omvändelse från världen. Omvändelse i världen. Till världen. För världen. Omvändelsens tid är nu. Inte sedan. Inte då. Nu. Tiden är redan inne. Vi behöver vända om från uppfattningen om att mitt jag är tillvarons centrum, mening och mål. En omvändelse från jag till Gud och vi. Vi behöver en omvändelse till kristen tro. Med allt vad det innebär.

Vi behöver tro på det glada budskapet som ropar ut över hela världen att Gud Fadern är här. Hos oss och med oss. Det glada budskapet att Gud Fadern en gång för alla har gett sig till känna här i vår värld och verklighet. Det glada budskapet att Gud Fadern i Sonen lät sig födas in i världen för att bli som en av oss. För oss. Med oss. Hos oss. Det glada budskapet att Gud Fadern lät sig födas i världen som ett värnlöst människobarn för att kompromisslöst dela varje människas livsvillkor. Det glada budskapet att Gud Fadern lät sig inkarneras i Sonen Jesus Kristus till förmån för varje människa. Till förmån för hela mänskligheten. Sedan dess är världen för alltid fylld av ett hopp och av en glädje som aldrig dör.

Tro på det glada budskapet om Jesus Kristus.

2 kommentarer:

  1. Glad jag blev av denna predikotext. Tack!

    SvaraRadera
  2. Tack för uppmuntran Carolina. :)

    SvaraRadera