15 januari 2017

#451. Andra söndagen efter Trettondagen…

"Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig." (Johannes 5:31–36)
Vad kan vi veta om Jesus? Vem var han? Vem är han? Vi har samlats till gudstjänst för att vi alla på något sätt har berörts av Jesus i våra liv. Var och en av oss mött Jesus på något sätt, på ett sådant sätt att kristen tro i all sin bräcklighet har blivit till i våra hjärtan. Det är ju därför vi är här. Det är därför vi sjunger våra psalmer, ber våra böner och lyssnar till förkunnelsen. Så vem är Jesus? Vem är han som på något märkligt och fantastiskt sätt sträcker sig genom tid och rum för att beröra oss och alla människor med kristen tro, med ett hopp och med ett löfte som säger att döden inte är livets slut?

Det vi har att hålla oss i när det gäller frågan om vem Jesus är, det är vittnena och deras vittnesmål. Johannes döparen var det första vittnet och han vittnade om vem Jesus var redan när Jesus gick där som en människa bland människor. Till och med lärjungarna som hade Jesus mitt framför sig lyssnade till Johannes för att försöka förstå vem Jesus egentligen var och vem han är. Johannes vittnesbörd lyste som en lampa och lärjungarna hänfördes av honom. Han pekade på Jesus och sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten. Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: 'Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.' Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde." (Johannes 1:29–34)

Johannes vittnar om att Jesus är den som likt ett Guds offerlamm ska ta bort världens synd. Jesus är den som ska hela och återställa relationen mellan Gud och människan, mellan människan och Gud. För att vi och världen ska veta att det är just den här specifika personen Jesus det handlar om och ingen annan så döpte Johannes honom med vatten som ett påtagligt och synligt yttre tecken. Johannes vittnar om att Jesus är utvald av Gud Fadern själv med den Heliga Andens utkorelse. Johannes vittnesbörd är det första vittnesmålet som uppenbarar Guds väsens treenighet – Sonen är utvald av Fadern genom och med Anden i duvans gestalt. I allt är det som händer i, med och genom Jesus är det Gud själv som uppenbarar sig, Gud är det uppenbarade och Gud är uppenbarelsen i sig själv.

Lärjungarna hänfördes av Johannes men Jesus sade: ”Jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.” (Johannes 5:36) Vilka verk fullbordade Jesus som ett starkare vittnesbörd om att han var och är den som Johannes sade att han var? Vi har en hel bok med berättelser om de verk han fullbordade. Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier är fyllda av berättelser och vittnesmål om vad Jesus gjorde, om vad han fullbordade för att vittna om vem han var och vem han är. Det ena är mer fantastiskt än det andra. Evangeliernas berättelser är det enda vi har att gå på i frågan om vem Jesus var och är. Jesus är den som fullbordade de verk som Bibelns evangelier och som Evangeliet vittnar om. Ytterst är Jesus den som i enlighet med evangelierna fullbordade sitt verk i, med och genom uppståndelsen från döden. Varken mer eller mindre.

Att tveka och tvivla är inget nytt. Redan lärjungarna och Jesus samtid tvekade om och tvivlade på vem Jesus var. Johannes döparen inskärpte allvaret i frågan: ”Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” (Johannes 3:33–36) Så allvarligt, märkligt, fantastiskt och viktigt är allt som har med den uppståndne och alldeles på riktigt levande Jesus att göra. Därför behöver den kristna kyrkan sina vittnen. Därför är vi här. Därför sjunger vi våra psalmer, ber våra böner och lyssnar till förkunnelsen. Jesus lever och Jesus kallar oss med hela den världsvida kristna kyrkan till gudstjänst för att vi tillsammans ska fortsätta att vara den kristna trons vittnen i världen. Här och nu. Idag, imorgon och alla andra dagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar