En gång för länge sedan, i ungdomens tid, satt vi vänner och diskuterade vad det nu var. Jag minns att jag frågade för att försöka förstå lite mer, och lite mer. Min vän blev smått irriterad och sade, jag minns det väl: ”Fan Patrik, varför ska du alltid vara så djup?” Jag minns också hur jag ganska kvickt fann mig själv och orden, trots att jag blev överrumplad och svarade: ”Men, det kanske inte är jag som är djup, det kanske är du som är grund.”
Jag har tänkt på det där ibland, när någon har sagt eller skrivit att jag eller någon annan är eller har varit ”modig” för något som har skrivits. Eller för att någon i något annat sammanhang har sagt ifrån eller ifrågasatt sakernas tillstånd. Det kanske kan kännas lite hedrande om någon har tyckt eller tycker så. Men samtidigt är det lite irriterande. Och ibland har jag tänkt: ”Men, det kanske inte är jag som är modig, det kanske är du som är feg.”
Vi lever i en land där åsikts-, yttrande- och föreningsfrihet är djupt rotade och fast etablerade principer för samhället. Ändå finns ibland en rädsla för att uttrycka åsikter och tankar. Inte minst i Svenska kyrkan. Dessvärre har det ibland funnits skäl för det. Det finns förfärande exempel på människor som har farit illa när de har uttryckt sina åsikter. Därför behöver kloka och sansade människor oftare göra sina röster hörda till stöd för tankens och ordets frihet.
Det demokratiska samhället – och Svenska kyrkan – är beroende av den fria tanken och det fria ordet. Vi får inte bli fega. Vi måste kunna tänka, tala och skriva fritt. Sakligt, tydligt och uppriktigt. De fria tankarnas och ordens utbyte är det enda medlet mot intolerans och enfald. Vi får inte ta ifrån någon varken heder och ära eller försörjningsmöjligheter för att de uttrycker åsikter som skiljer sig från våra egna. Det borde förstås vara självklarheter.
I Svenska kyrkans sammanhang finns nu ett gyllene tillfälle. Sofia Lilly Jönsson skrev en artikel i SvD som sätter fingret på ömma punkter i vår kyrka. Ta möjligheten och skriv ett svar eller en kommentar. Håll med eller mot. Kontakta SvD, DN, Kyrkans Tidning eller någon annan tidskrift och be att få din text publicerad. Gör din röst hörd. Uttryck en åsikt. Bidra till det gemensamma samtalet. Vår kyrka behöver många och mångas olika röster. Det är inte att vara modig, det är bara att inte vara feg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar