Kyrkliga Ting: mars 2017

18 mars 2017

#467. Tack Internetworld…

Internetworlds topp100 2017: Sveriges 5 bästa organisationer på nätet.

Vinnare: Svenska kyrkan

”Kyrkans helt nya sajt är stilren och har sökrutan i fokus. Det går snabbt att hitta relevant information om lokala aktiviteter. Med hjälp av ärkebiskopens egen podcast, bloggar och en ambitiös satsning på sociala medier (ärkebiskopen Antje Jackelén har en föredömlig närvaro på Twitter) lyckas man nå ut med kyrkans budskap i den moderna, digitala verkligheten.”

Men oj! Wow! *applåder* Tack ska ni ha! *jubel* Tack! Tack! Vi i Svenska kyrkan är ju vana att tro men detta trodde vi inte! *jubel* Internets eget pris för bästa internet. Otroligt! Stort tack för alla grattis! *jubel och applåder* Ja, nya hemsidan är verkligen snygg. Vi är så nöjda. *applåder* Eller hur! Vi har verkligen satsat på det här. Kyrkan ska ju inte bara hänga med utan ligga i internets framkant. Vi ska leda utvecklingen! *jubel* Kommunikation är ju kyrkans grej och inget är väl mer kommunikation än internet. Eller hur! *jubel och applåder*

Tack! Vi är som sagt väldigt nöjda. Hemsidan, podcast med kändisar och ett skönt flow i social medier. Vi når ut. *applåder* Stort att Internetworld har sett hela Svenska kyrkans nätsatsning. Det har varit ett lagarbete. Teamwork! Det här priset är till hela laget! *applåder* Ja, det är många som har kämpat på. Juryn nämner särskilt bloggar, sociala medier och att nå ut med kyrkans budskap. Det är vi många som har jobbat på med länge. Tiden räcker nog inte för att få med allt och alla. Men jag vill nämna några som har bidragit på riktigt och satt Svenska kyrkan på internets karta genom åren. *applåder*

De bloggande prästerna som rör om i grytan och kryddar Svenska kyrkans digitala verklighet med ris och ros, beskt, sött och salt – Dag Sandahl och Lars B Stenström. *applåder* Den enträget sanningssökande, rådbråkande och skrivande journalisten Sofia Lilly Jönsson. *applåder* Som tillsammans med de bloggande prästerna Judith Fagrell och Miriam Wredén Klefbeck på egen hand, på egen tid och med egna resurser har dragit igång svenskkyrkliga forum på nätet – Tidskriften Evengelium och portalen Dagens Kyrka. *applåder* Den ständigt påläste, facebook-skrivande och twittrande kyrkomusikern Gustav Natt och Dag. *applåder* Upphovskvinnorna till förra årets stora snackis på nätet – Facebook-gruppen ”Mitt kors” – Annika Borg, Johanna Andersson och Helena Edlund. *jubel och applåder* Några namn bland många andra som har gjort mycket annat. Ingen blogg, tweet eller tumme är glömd. Ni vet vilka ni är. Tillsammans är vi Svenska kyrkans närvaro i den digitala verkligheten. Vi är Svenska kyrkan på internet. Och det här priset *höjer prisprylen i luften* är till oss! *jubel och applåder*

Tack ska ni ha allihop! Tack för allt stöd genom åren! Tack Internetworld! Tack mamma och pappa! Tack Jesus! Vi ses på nätet! *jubel och applåder*

16 mars 2017

#466. Falluckan i taket…

En vän med erfarenhet från försvarsmakten berättade om falluckan i taket – en princip som innebär att inkompetens befordras uppåt. Det enklaste sättet att bli av med en dilettant är att befordra vederbörande vidare uppåt i organisationen. Genom falluckan i taket. Den del av organisationen som drabbats av dilettantens inkompetens blir på så vis av med problemet. Dilettanten hamnar någon annanstans och blir någon annans problem.

Den som minns sin barndoms skolgårdar känner igen en mobbare. Inte sällan den storvuxne killen som var lite starkare än andra. Skoltidens mobbare höll god min när lärare fanns i närheten. Ögontjänare. Som sade det där som lärare ville höra. Slog till bakom hörnet. Tryckte ner i skolbussen. Hotade. Gav en tjuvsmäll när ingen annan såg. Log hånfullt under lugg när den mobbade försökte få upprättelse och läraren sade ”men han som är så snäll."

Den kyrkopolitiska överklassen ser om de sina. Den som är innanför cirklarna kommer undan med vad som helst. Inne i cirklarna är man undantagen från ansvar. Ordningarna är annorlunda där. I den kyrkopolitiska överklassen är det meriterande att smutskasta präster man inte tycker om. Att någon far illa betyder inget. Sanning spelar ingen roll. Att stå vid sidan av ansvar, sanning och ordningar är den kyrkopolitiska överklassens privilegium.

På tal om något helt annat än den kyrkopolitiska överklassen, priviligierade mobbare och falluckan i taket – före detta kommunikationschefen på kyrkokansliet Gunnar Sjöberg har fått ett nytt jobb. Kyrkoherde i SKUT med femårigt förordnande till Torreveija i Spanien. Grattis!

PS. Kan någon berätta hur man går till väga för att kunna söka, få och tillträda en tjänst som man varken har formell behörighet eller behörighetsgivande utbildning för?

12 mars 2017

#465. Andra söndagen i Fastan…

”Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ’Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.’ Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ’Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.’” (Markus 14:3–9)

Jesus befinner sig i Betania, en mindre by en bit utanför Jerusalem. Det börjar dra ihop sig. Jesus har många motståndare. Översteprästerna och de skriftlärda söker efter ett sätt att gripa honom och döda honom. Men påsken är bara två dagar bort och de vill vänta tills efter helgen för att undvika oro bland folket. De romerska myndigheterna har tröttnat på vad de uppfattar som ett begynnande uppror. Jesus och hans lärjungar är eftersökta. Därför har de lämnat Jerusalem och begett sig till Betania, utom synhåll för myndigheterna.

Jesus är hemma hos och äter med Simon den spetälske. Att ens vara i närheten av en spetälsk är befläckande. Att dela bordsgemenskap är mycket betydelsefullt. Att äta tillsammans är en gemenskapshandling som skapar förbund. Man hör ihop med den man äter med. Att Jesus, som ska visa sig vara Guds son, äter med en spetälsk berättar något om vem Gud är. Jesus visar att det inte finns några gränser över huvud taget som stänger ute någon enda människa från gemenskapen med honom, och genom honom med Gud själv. Gud är genom Jesus en någon som inkluderar alla människor i förbundet med sig själv.

Så kommer kvinnan med en flaska av det dyrbaraste som finns. Nardus, extraherat från en växt som växer högt uppe bergen i norra Indien och i Nepal. Den lilla förslutna flaskan innehåller den mest potenta vällukt som finns. En droppe på en fingertopp fyller hela rummet med en fantastisk doft. Den lilla flaskan bryts sönder. Allt innehåll hälls ut över Jesu huvud. Det rinner längs tinningen, i pannan, ner i nacken. Doften fyller rummet till övermättnad med den ljuvligaste väldoft som tänkas kan. Hon ger sin största skatt till Jesus, det mest dyrbara hon har. Av kärlek. Av tacksamhet. Av ömhet. Av omtanke. Hon anar vad som komma skall och ger honom det vackraste hon har innan han ska dö.

Ett förtätat ögonblick uppstår när kvinnans möter Jesu blick och doften från nardusdropparna fyller rummet med den mest fantastiska väldoft. Ett ögonblick av människans gemenskap med den levande Guden som har skapat allt. Med hennes ögon ser människan sin Gud i Jesus från Nasaret. I hennes ömhet och omtanke finns hela mänsklighetens bekräftelse på Guds uppenbarelse i Jesus. Med kvinnans kärlekshandling och omsorg ser människan Gud själv uppenbarad i Jesus och säger: ”Vi ser dig, vi vet att du är här, vi ger dig det mest värdefulla vi har, i tacksamhet för att du ger ditt liv så att vi ska få leva.”

Några blir arga och börjar tjafsa om pengar. De ser bara det ekonomiska värdet och moraliserar över att hon har slösat. Skuldbeläggande moralisering är inget nytt i kyrkans värld. Men Jesus tar henne i försvar. ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen?” Jesus förstår det som lärjungarna inte förstått. Jesus vet att hans tid är ute. Han vet att när de ger sig iväg till Jerusalem för att fira påsken så kommer han att gripas, dömas och dödas. Han förstår att han ska dödas som en brottsling. Och brottslingars döda kroppar blir inte smorda inför begravningen. Jesus förstår att hon förstår vem han är. ”Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Hon, kvinnan, som såg Gud själv uppenbaras i Jesus Kristus från Nasaret.

10 mars 2017

#464. Förväntningar och ansvar...

Sedan början av 2016 har ärkebiskop Antje Jackelén etablerat en tankemodell som gör gällande att uttryckligt stöd för utsatta kristna i mellanöstern är en del av ”det islamfientliga tankekomplexet.” Enligt tankemodellens retoriska logik instrumentaliserar den som uttrycker stöd för utsatta kristna kristendomen för att odla främlingsfientlighet och "islamofobi." Jackeléns paradigm har etablerats med hjälp av kyrkligt folk – till exempel dåvarande kommunikationschefen på kyrkokansliet Gunnar Sjöberg – och andra mediala aktörer – till exempel Stefan Eklund i Borås Tidning.

Med sin debattartikel i DN den 4/3 har vår ärkebiskop tagit den ställning som hennes tankemodell har misstänkliggjort och smutskastat andra för när de har gjort samma sak. I enlighet med ärkebiskopens paradigm – och i ljuset av hur andra har agerat i linje med dess retoriska logik – borde det därför vara rimligt att förvänta sig att ungefär följande kommer att hända de närmaste veckorna:

Gunnar Sjöberg skriver ett blogginlägg om att Antje med sin debattartikel nu befinner sig i ”främlingsfientlighetens dypöl.” Göran Rosenberg skriver i en artikel i Expressen Kultur att Jackelén driver en agenda som tenderar att ge jihadismen just det religionskrig som den med sin urskillningslösa terror drömmer om att provocera fram. Helle Klein kommenterar Antjes debattartikel på Facebook och avslutar med ”kyrkan står för mig för raka motsatsen till denna kristna inskränkthet.” Socialdemokraterna blåser nytt liv i sin kampanj inför kyrkovalet och publicerar en bild där Jackelén, iklädd en brun skjorta, leder en samling allvarliga män. En ung kvinna står på bilden med näven i luften framför Antje och texten bredvid en ros lyder ”för en kyrka som tar ställning.” Aftonbladet publicerar en satirteckning där Antje är iklädd biskopsskjorta och har ett hakkors runt halsen. Texten i satirbildens pratbubbla avslutas med ”det är som att folk VILL missförstå.” Antje Jackelén låter sig intervjuas av Cecilia Uddén i radio, där säger hon att hon med sin debattartikel helt enkelt valde att instrumentalisera kristendomen för att odla fram främlingsfientlighet och islamofobi.

Inte? Låter det illvilligt? Elakt? Groteskt? Det är illvilligt, elakt och groteskt. Jag hoppas innerligt att vi slipper något liknande. Men det är just sådant som har sagts och skrivits om och mot flera som det senaste året har försökt att göra samma sak som Antje Jackelén nu gjort med sin debattartikel – att göra sina röster hörda till stöd för utsatta kristna i mellanöstern. Så har det har skrivits och polariserats. Så har det misstänkliggjorts och smutskastats. Med hjälp av den retoriska logiken i ärkebiskopens paradigm om ”det islamfientliga tankekomplexet.” Någon som vill ta ansvar för det?

#463. En ursäkt kanske...? 6/3.

6 mars 2017

#463. En ursäkt kanske…?

”Efter en tid av tystnad kommer det åter nyheter om Mosul.”

(Ärkebiskop Antje Jackelén, DN 4/3)

Vår kyrkas ärkebiskop har satt sitt namn under en debattartikel i DN som uppmärksammar, och uppmanar till opinion till stöd för, de förföljda, fördrivna och utsatta kristna människornas situation i mellanöstern. Bra. Dagens Nyheter har följt upp med en ledare som uppmanar våra politiker att agera i linje med ärkebiskopens debattartikel. Bra.

Men det har inte varit någon ”tid av tystnad.” Förtvivlans rop från Mosul och övriga mellanöstern har aldrig tystnat. Vår kristna syskon har ropat länge och oavbrutet. Lars Adaktusson och Nuri Kino har gett deras röster plats i media och i parlament. Annika Borg, Johanna Andersson och Helena Edlund startade ”Mitt kors” på Facebook för att lyfta upp frågorna och göra deras röster hörda. Andra har gjort, sagt och skrivit annat. Tyst har det inte varit. Att inte vilja se, lyssna och agera är inte detsamma som att det är tyst. Men bra att Antje Jackelén nu till slut tar bladet från munnen. Bättre sent än aldrig.

Återstår för ärkebiskopen att ta sitt ansvar och återupprätta dem som har misstänkliggjorts med försåtlig retorik när de har tagit ställning för det som hon själv nu tagit ställning för. Det senaste året har vår ärkebiskop återkommande hänvisat till ”det islamfientliga tankekomplexet” när röster har höjts för kyrkans uttalade stöd till utsatta kristna. Dåvarande kommunikationschefen på kyrkokansliet, Gunnar Sjöberg, kopplade med Jackeléns "tankekomplex" ihop sådana röster med ”främlingsfientlighetens dypöl” och pekade med det ut den retoriska riktningen, vars enda syfte var att misstänkliggöra, smutskasta och tysta ner.

Det senaste året har vår ärkebiskops retorik och hennes ”svans” på redaktioner, kanslier och i sociala medier misstänkliggjort och smutskastat dem som har tagit till ord och handling för att skapa medvetenhet om, och opinion till stöd för, mellanösterns utsatta kristna. Nu har Antje Jackelén bytt fot. I debattartikeln i DN gör hon just det ställningstagande som hennes retorik har misstänkliggjort andra för. Då kanske några återupprättande ord från vår ärkebiskop vore på sin plats? En ursäkt till några kanske?

3 mars 2017

#462. Episkopal kyrka…?

Det som utspelar sig i Visby stift och i Visby domkyrkoförsamling är inget mindre än en konstitutionell kris i Svenska kyrkan. Av protokollet från kyrkorådets sammanträde den 26 februari framgår att kyrkorådet enhälligt står bakom arbetsutskottets skrivelse som den 1 februari kommenterade biskopens visitationsprotokoll. (Dokumenten finns här.) Visby domkyrkoförsamlings kyrkoråd och domprost är i sin skrivelse öppet ohörsamma och avfärdar biskopens visitationsprotokoll. Med det har domkyrkoförsamlingen och domprosten avfärdat, och erkänner därmed inte, den konstitutionella grunden för Svenska kyrkan som episkopal kyrka. Alltihop är förstås mycket allvarligt. Det är en pågående konstitutionell kris i vår kyrka. Det som står på spel är Svenska kyrkans ordning som episkopal kyrka.

PS. Man kan sätta sig in turerna kring Visby domkyrkoförsamling genom att gå till förstahandskällorna och läsa de dokument som finns tillgängliga på kyrkligdokumentation.nu och på Visby domkyrkoförsamlings hemsida tillsammans med övriga artiklar på ämnet.

Kyrkliga Ting