"Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ’Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.’ Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem." (Markus 10:13–16)
Det var något med Jesus som fick människor att känna ett stort förtroende för honom. Ett förtroende så stort att de kom till honom med sina barn. Vad de förväntade sig av Jesus kan vi inte riktigt veta. Men om vi går till oss själva så vet väl de flesta av oss att barn överlämnar man inte till vem som helst hur som helst. Men föräldrarna kom med sina barn och ville att Jesus skulle röra vid dem. Det var något med Jesus som lyste igenom och som väckte förtroende och ett hopp om något. Föräldrarna ville uppenbarligen att Jesus skulle ge barnen detta något, vad det nu var han hade att ge.
Lärjungarna reagerade lite oväntat. De visade bort föräldrarna och barnen. Oklart varför. Kanske försökte de att skydda Jesus på något sätt. Kanske tyckte de att det där med att hålla på med barn, det var under Jesus värdighet. Kanske tyckte de att barnen och föräldrarna var för jobbiga att ha omkring sig. Vi kan ibland kan se det där fortfarande, att barn betraktas som ett besvär. Barn är liksom alltid lite i vägen när vi vuxna ska hålla på och göra de där sakerna som vi tycker är viktiga.
Jesus blev inte arg så ofta men när han såg hur lärjungarna behandlade barnen då blev han så arg att han sade till lärjungarna på skarpen. ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte.” Kanske spred det sig en förlägenhet bland lärjungarna. En sådan där förlägenhet som sprider sig när man känner sig lite bortgjord. De trodde förstås att de gjorde rätt när de visade bort barnen och deras föräldrar. Men Jesus hade ett radikalt annorlunda och ett alldeles nytt förhållningssätt till barnen. Något som lärjungarna inte väntade sig.
Jesus vände upp och ner på de rådande uppfattningarna när han sade att Guds rike tillhör barnen. Guds rike var förknippat med makt och världsliga makthavare gjorde gärna anspråk på att deras makt var förankrad i Guds rike. Barnen, å andra sidan, var i alla avseenden totalt maktlösa. När Jesus sade att Guds rike tillhör barnen då skakades tillvaron om i sina grundvalar. Det blev än mer svårsmält när Jesus sade att den som inte tar emot Guds rike som ett barn aldrig kommer dit in. Maktlöshet är den enda vägen till Guds rike.
För att driva hem poängen ordentligt så tog Jesus emot barnen, lade sina händer på dem och välsignade dem. Kanske är det svårt för oss att förstå riktigt hur provocerande det var att han gjorde så. Det var något som ett familjeöverhuvud kunde göra med de barn han hade ansvar för. För att bekräfta sin egen auktoritet och för att visa för andra att de barn han välsignade stod under hans beskydd. Att Jesus gjorde det med vilka barn som helst, och i den meningen med alla barn, utmanade den rådande ordningen och uppfattningarna om de rådande hierarkierna.
Det är maktlösheten som är poängen. Barnen är maktlösa. Den som inte är som ett barn i relation till Guds rike kommer aldrig dit in. Det vill säga, den som inte förstår att vi är helt maktlösa i relation till Guds rike förstår inte vad Guds rike är och kommer aldrig finna sin plats där. Så länge vi förlitar oss på vår egen förmåga så kommer det alltid att sluta med att vi hamnar någon annanstans än i Guds rike. Den som förstår att vi i allt väsentligt är maktlösa som barn i relation till Guds rike upptäcker att det är Guds makt allena som upprätthåller livet, skapelsen och hela tillvaron.
Om och när vi på riktigt förstår att vi inte har någon makt över livet i sig; när vi förstår att vi alla, i den djupaste grunden för hela vår existens, är helt och hållet beroende av Guds kärlek, nåd och barmhärtighet – då kan Guds rike uppenbara sig och ge sig till känna. Om vi lägger ifrån oss våra anspråk på att veta och kunna allt och vågar vara Guds maktlösa barn då finns det inga hinder. Då är Guds rike vårt. Då tar den uppståndne och levande Jesus Kristus emot var och en i sin barmhärtiga famn, han lägger sina händer på oss och välsignar oss alla.
Om och när vi på riktigt förstår att vi inte har någon makt över livet i sig; när vi förstår att vi alla, i den djupaste grunden för hela vår existens, är helt och hållet beroende av Guds kärlek, nåd och barmhärtighet – då kan Guds rike uppenbara sig och ge sig till känna. Om vi lägger ifrån oss våra anspråk på att veta och kunna allt och vågar vara Guds maktlösa barn då finns det inga hinder. Då är Guds rike vårt. Då tar den uppståndne och levande Jesus Kristus emot var och en i sin barmhärtiga famn, han lägger sina händer på oss och välsignar oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar