#544. Nyårsbön…

"Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.

Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.

Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.

Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.

Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt."

(Psaltaren 121)

Årets sista dag. Varje dag är årets sista. Varje stund är den sista. Varje andetag är det sista. Tills vi får ett nytt andetag, en ny stund, en ny dag och ett nytt år. I varje passerande ögonblick blir livet till på nytt. Livet fyllt av möjligheter. Vi befinner oss i tillvarons epicentrum, mellan det som har varit och det som ska bli. Det levande livets absoluta nollpunkt.

Vi ser vi tillbaka på det som har varit och ser fragment av liv som har fastnat i minnets nät. Vi minns delar av sådant som har hänt, varit och blivit till. Det vi kallar vår historia. Vid slutet av en tid summerar vi ofta. Vi samlar ihop fragmenten och försöker skapa en sammanhållen bild av tiden som har varit. Stunder, människor och händelser som har fyllt våra liv med innehåll, betydelse och mening.

Samtidigt, när vi samlar minnets skärvor, blickar vi ängsligt upp mot bergen. Mot tomheten som är tidens blivande. Framtiden, det mest okända, är fördold bakom en barmhärtighetens slöja. Vi vet inte vad den blivande och kommande tiden bringar med sig. Glädje. Sorg. Hopp. Saknad. Längtan. Skratt. Gemenskap. Tårar. Ensamhet. Utsatthet. Trygghet. Allt finns som en möjlighet i den tid som ännu inte har blivit till. 

Det kan vara svårt att möta den kommande framtiden. För att den verkar vara tom. Men, tiden som ska bli till är inte tom. Den kommande tiden är ännu inte fylld av vårt innehåll. Den blivande tiden är fylld av det som är okänt för oss. Tiden som kommer oss till mötes i varje blivande ögonblick är fylld av Guds fullbordade framtid. Därifrån kommer hjälpen som bevarar oss från allt ont, i livets alla skiften, nu och för evigt.

Årets sista dag. Varje dag är årets sista. Varje stund och varje ögonblick är det sista. Varje andetag är vårt sista. Det vi har är ögonblicket som blir till i varje stund. Här och nu, livets absoluta nollpunkt. Och vi har hoppet om en framtid fylld av möjligheter. Det envisa hoppet som ropar ut i ett oändligt universum att Guds fullbordade löften är sanna. Hoppet om livets envisa levande i tron på den uppståndne Jesus Kristus från Nasaret.