#51. Sagan om skeppet Smedjan...

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” (ur Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta)

Det var en gång ett litet rike som låg runt ett litet hav som hette Trons och Den Fria Tankens Hav. Riket bestod av byar och städer där människor strävade på med vardagens bestyr. Man gladde sig tillsammans åt barn som kom till världen, man delade bördan i sorgen när någon dog, man firade kärleken tillsammans när två hade funnit varandra. Folket hjälptes åt så gott det gick med livets mödor och glädjeämnen. Till människornas hjälp seglade tre fartyg på Trons och Den Fria Tankens Hav. Fartyget Kärleken, med sin last av sympati, förståelse och omtanke. Fartyget Glädjen, med sin last av frimodighet, välvilja och hopp. Och fartyget Förnuftet, med sin last av empati, intellektuell hederlighet och kritiskt tänkande. Tillsammans seglade Kärleken, Glädjen och Förnuftet på Trons och Den Fria Tankens Hav under Evangeliets fredliga flagga och de tre fartygen försåg människorna i riket med vad de behövde för att kunna hjälpas åt i tillvaron. Livet runt Trons och Den Fria Tankens Hav var inte alltid lätt och det hände att det uppstod konfilkter i den ena änden eller den andra. Men oftast fann konflikterna sin lösning med hjälp av Kärleken, Glädjen och Förnuftet som idogt seglade runt för att hjälpa människorna med vad de behövde för att lösa sina meningsskiljaktigheter.

En dag dök ett nytt skepp upp på horisonten. Ryktet hade föregått dess ankomst och folket i riket runt Trons och Den Fria Tankens Hav bävade en aning när det visade sig att ryktet var sant. Det sades att skeppets kapten tidigare varit kapten på den beryktade båten Aftonstjärnan som seglade på Den Svarta Kvällens Hav. Det var väl känt att Aftonstjärnans kapten gärna och ofta gick i konflikt mot både verkliga och mindre verkliga fiender. Det berättades att Aftonstjärnans kapten var tämligen hårdhänt och det sades att den motståndare som kom nära nog att se Aftonstjärnans välkända flagga Den Polisiära Politiken sällan eller aldrig visade sig igen. Verkligheten på Den Svarta Kvällens Hav var ett ständigt tillstånd av krig och konflikt. Ryktet sade att Aftonstjärnans kapten fått nog efter över ett decennium på Den Svarta Kvällens Hav och sökt sig till lugnet på Trons och Den Fria Tankens Hav. När det nya skeppet dök upp vid horisonten visade det sig att det var just så det var. Aftonstjärnans forne kapten Helenius seglade in på Trons och Den Fria Tankens Hav med sitt nya skepp Smedjan. Med sig hade Helenius sin nya styrman Efraim och kanonjären Mattis, tillsammans med en mindre besättning och en last som bestod tomma tunnor av ekande brons och skrällande cymbaler. "Naivt att tro att något annat behövs" sade kapten Helenius, "det som funkade där funkar här."

Folket i riket runt Trons och Den Fria Tankens Hav undrade vad det nya skeppet Smedjan skulle komma med. Vana vid Kärlekens, Glädjens och Förnuftets besök i hamnarna tog man emot Smedjan med välvilja och gästfrihet när skeppet kom på besök. Men de tomma tunnorna av ekande brons och de skrällande cymbalerna var inte till någon större hjälp för någon och folket undrade varför Smedjan var bestyckad och utrustad med en kanonjär. Fartygen Kärleken, Glädjen och Förnuftet saknade allt vad bestyckning hette. Man hade alltid förlitat sig på det förtroende som fanns i den gemensamma flaggan Evangelium och man hade aldrig funnit någon anledning att förlita sig på spekulativt spektakulär sprängkraft. "Nå, nya tider stundar även i den här pölen" sade kapten Helenius när frågan om bestyckning kom på tal. "På Den Svarta Kvällens Hav lärde jag mig att aldrig lita på någon som inte håller med mig. Det är hårdhet, tryck och tempo som gäller när folk inte håller med eller tycker annorlunda. På Den Svarta Kvällens Hav gällde det att slå först och slå hårdast. Finns ingen anledningen att tro att det här stället är annorlunda." "Men", invände någon, "du pratar ju som om det råder krig här runt Trons och Den Fria Tankens Hav." "Just det", sade Helenius, "krig är just vad det är." "Men", sade samma någon, "konflikter i form av olika åsikter och meningskiljaktigheter har vi ju alltid haft här. Men det är ju inte detsamma som att det är krig." Kapten Helenius tittade med medlidsam och överseende blick, "Naivt att tro något annat än att det alltid är krig."

Tiden och livet gick sin gilla gång. Skeppet Smedjan blev en vanlig syn och man vande sig vid dess kanoner och kapten Helenius sätt att prata om det ständiga tillståndet av krig. De tre fartygen Kärleken, Glädjen och Förnuftet fann allt oftare att hamnarna runt Trons och Den Fria Tankens Hav blockerades av skeppet Smedjan när de kom för att ge folket ny näring och konstruktiva verktyg för att hantera livets svårigheter, sina rädslor för det okända och sina meningsskiljaktigheter. Istället fylldes kajerna med Smedjans tomma tunnor av ekande brons och skrällande cymbaler.

En dag hade Smedjans kapten, styrman och kanonjär tråcklat ihop en egen flagga och hissat upp den i Smedjans högsta mast. Det var en flagga som nästan ingen i riket runt Trons och Den Fria Tankens Hav hade sett förut. "Vi har själva gjort Den Enda Rätta Flaggan färdig", sade kapten Helenius när frågan kom vad det var för en flagga och fortsatte "Det är nu den här flaggan som gäller för att få segla på det här havet." "Men, den ser ju nästan likadan ut som Den Polisiära Politikens flagga som vajade på Aftonstjärnan!" ropade någon. "Men det här är ju inte Den Svarta Kvällens Hav!" ropade en annan. "Det är strunt samma", sade kapten Helenius, "från och med nu gäller den här flaggan om man vill segla på det här havet!" Kärlekens, Glädjens och Förnuftets kaptener och besättningar protesterade och sade "Men här gäller ju flaggan Evangelium. Den betyder vänskap, gemenskap och frid. Någon annan flagga med någon annan betydelse hissar vi inte på våra fartyg, vem som än kräver det!" Kapten Helenius log och sade "Naivt att tro att ni har något alternativ eller val."

Några dagar senare – när de tidigt en morgon var på väg med sin värdefulla last till folket i riket kring Trons och Den Fria Tankens Hav – möttes de tre fartygen Kärleken, Glädjen och Förnuftet av skeppet Smedjan. "Nå?", ropade kapten Helenius, "har ni tänkt om och gjort er redo att segla under Den Enda Rätta Flaggan?" Kaptenen på fartyget Kärleken svarade "Vår last av sympati, förståelse och omtanke hör ihop med vårt fartygs flagga. Vår flagga Evangelium är den enda flagga vi kan segla under." Kapten Helenius bet ihop. "Er last har inget med saken att göra! Det är Den Enda Rätta Flaggan som gäller! Hala Evangelium eller gå under!" Kärlekens kapten hann inte svara förrän fartyget Kärleken gick i tusentals bitar med en öronbedövade gigantisk smäll. "Vad i hela friden var det!?" ropade Glädjens kapten medan träflisorna föll ner genom rökmolnet och Kärlekens last av sympati, förståelse och omtanke sjönk till botten. "Hehe", skrockade kapten Helenius, "jag visste att vi kunde lita på den Andra Kanonen från norr!" "På vadå?" frågade kanonjär Mattis. "Den Andra Kanonen från norr. En gammal kamrat från förr. Känd för att just skicka en Pompös Kalasbomb till understöd om någon sticker upp och tar sig ton. Alltid att lita på när det gäller!" sade kapten Helenius med ett leende. "Toppen! Vilken jäkla smäll!" skrattade Mattis. Styrman Efraim manövrerade Smedjan till slagläge mot fartyget Glädjen. "Nå!", ropade kapten Helenius, "hur blir det med flaggan?" Glädjens kapten hann inte svara. En bombastisk bredsida från Smedjan smulade sönder skrovet och ett ögonblick senare tippade Glädjen åt babord och började sjunka. "Fantastiskt vad en laddning Osakliga Små Bomber och Falska Anklagelseknallar kan göra med Glädjen!" ropade kanonjär Mattis glatt. "En salva till!" gastade han och laddade om. En skur av Osakliga Små Bomber gjorde flisor av det som fanns kvar av Glädjen. Lasten av frimodighet, välvilja och hopp sjönk till botten.

Förnuftets kapten insåg att något måste göras. Han ropade så högt han kunde: "Besättningmän och kvinnor på skeppet Smedjan! Ta så mycket ni behöver av vår last! Ni får så mycket empati, intellektuell hederlighet och kritiskt tänkande ni vill ha! Sänk oss inte!" Styrman Efraim hojtade till kapten Helenius "De försöker vända vår besättning mot oss!" "Aldrig i livet!" sade kapten Helenius och gav kanonjär Mattis order att ladda mer än vad Förnuftet kunde tåla. "Aj aj kapten!" svarade Mattis frejdigt och fyllde Smedjans kanoner med Kvasifilofiska Smällare och Osanna Påståendebumpor. "Eld!" ropade Helenius. "Skott kommer!" ropade Mattis. "Håll i hatten!" ropade Efraim. Med en smäll som fick fåglarna att tystna för evigt av skräck miltals vida omkring krossades Förnuftets hela skrov till flisor på ett enda ögonblick. "Tjoho!", hojtade kanonjär Mattis, "Kvasifilosofiska Smällare är oslagbara mot Förnuftet!" Några trasiga träbitar brann med flämtande lågor på ytan och en mörk rök spreds sakta i vinden medan Förnuftets last av empati, intellektuell hederlighet och kritiskt tänkande stilla sjönk till botten. "Jag älskar doften av brända argument en tidig morgon, det doftar… seger" sade kanonjär Mattis med ett leende. "Strålande!" skrattade kapten Helenius. "Det här gick bättre än väntat. Med Kärleken, Glädjen och Förnuftet borta ur leken är Den Enda Rätta Flaggan den enda flaggan på det här havet. Våra tomma tunnor av ekande brons och skrällande cymbaler är allt vi behöver för att få folket med oss. Toppen! Min verklighet är allas, andras verklighet är inget! Naivt att tro något annat när det är jag som bestämmer" sade kapten Helenius glatt till styrman Efraim när skeppet Smedjan fick ny vind i seglen och sakta seglade vidare i ensamt majestät över Trons och Den Fria Tankens Hav.

Smedjan sågs till då och då. Skeppet fortsatte att fara omkring på Trons och Den Fria Tankens Hav med övertygelsen att det fanns ett slag som skulle vinnas och fiender som skulle bekämpas. Kapten Helenius bestämde att de tomma tunnorna av ekande brons och de skrällande cymbalerna var det enda folket skulle få och Smedjan hade tillräckligt med kompisar, kulor och krut för att se till att så skulle det bli. "Naivt att tro att det skulle bli på något annat sätt. Det är ju jag som bestämmer" sade kapten Helenius och blickade ut över det nu tysta riket kring det nu livlösa havet.

Den lilla båten utan märkning eller flagga tog sig genom vågorna till platsen där Kärleken, Glädjen och Förnuftet hade sänkts. De Modiga Få hade både hört och på håll sett det som hänt. De hade samlats och till slut tagit sig ut till förlisningplatsen. "Lasten är för viktig för att lämnas i djupet" hade kapten S svarat när någon frågade varför de skulle ge sig ut. "Vi behöver Kärlekens, Glädjens och Förnuftets last för att kunna fortsätta att segla här på Trons och Den Fria Tankens Hav" svarade styrman J när hon fick samma fråga. "Här är det" sade dykare P och gjorde ordning sin utrustning. "Titta!" viskade kapten S. Försiktigt tog hon upp Glädjens flagga ur det kalla vattnet. "Evangelium, vi gör den flaggan till vår" sade hon och surrade fast det blöta tygstycket vid flagghållaren i båtens akter. "Nu bärgar vi" sade dykare P och gav sig ned i djupet tillsammans med H, C och några till. Sympatin, förståelsen, omtanken, frimodigheten, välviljan, hoppet, empatin, intellektuell hederlighet och kritiskt tänkande bärgades mödosamt. De Modiga Få bärgade, samlade och spred sedan – med mindre båtar som alla fick heta Evangelium – Kärlekens, Glädjens och Förnuftets last till alla som behövde och ville ha runt Trons och Den Fria Tankens Hav. Den bärgade lasten från Kärleken, Glädjen och Förnuftet fyllde sakta men målmedvetet riket runt Trons och Den Fria Tankens Hav med ett nytt och spirande liv. Evangeliets alla små båtar återuppväckte hoppet om och tron på att alla i riket runt Trons och Den Fria Tankens Hav en gång på riktigt skulle få leva lyckliga i alla sina dagar.