”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron. Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ‘Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ‘Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ‘Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” (Matt 11:12–19)
Med Johannes Döparen börjar himmelriket tränga fram. Guds rike ger sig till känna. Gud själv ger sig till känna. Allt som fram tills dess har varit i form av tröst, löften och lagar har lett folket och mänskligheten fram till den stund då Gud ska ge sig till känna en gång för alla. Stunden då Gud själv ska låta sig födas in i världen. I ett till synes obetydligt litet barn gör Gud sig till ett med världen och världen till ett med sig själv. I Jesus Kristus från Nasaret är Gud fördold och uppenbarad. Fördold för många. Uppenbarad för Johannes.
Johannes såg, visste och förstod att Jesus var någon annan och något mer än vad ögat först kunde se. Johannes såg att himmelriket var nära med och i Jesus. Han såg och förstod något om vad som var på väg att hända och han predikade tydligt och klart: ”Omvänd er. Himmelriket är nära. Han som kommer efter mig ska döpa er med med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.” Johannes pekade på Jesus med allt han sade och allt han gjorde. Han såg, visste och förstod att det evangelium som är Jesus Kristus från Nasaret skulle bli till prövning för många. Så blev det. Så är det.
Jesus växte upp och in i sin kallelse. Han förkunnade frihet för de fångna, salighet för de som är fattiga i anden, tröst för de sörjande och hopp för de förföljda. En livets, hoppets och frihetens förkunnelse. Det han förkunnade gjorde något med många som han berörde. De blev tröstade och de fick ett nyväckt hopp. De frälstes och blev befriade. Det fanns och det finns en oerhörd kraft i det evangelium som är Jesus. Men då fanns och nu finns det somliga som försökte och försöker ryckta till sig befrielsens glada budskap för att göra det till sitt eget. De där somliga som sökte och som söker makt över andra människors befrielse.
Men evangeliets ande och kraft låter sig inte fångas. När de där somliga försöker utöva sin makt under förevändningen att det är detsamma som det befrielsens evangelium som Johannes vittnade om och som är Jesus Kristus då blir det mest bara tomma charader. ”De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ‘Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’” En maktfullkomlighetens tomhet.
De där somliga som vill och försöker äga befrielsens evangelium och försöker göra det till sin egendom ser bara det yttre. Kommer någon som likt Johannes talar sant och predikar ett salt evangelium så avfärdar de somliga det hela, gärna med personangrepp. ”Han är besatt.” Han är galen, tokig och knäpp. Så var det då och så är det nu. De somliga som vill äga evangeliet och göra det till sitt avfärdar gärna även Jesus själv. ”Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.” Jesus avfärdades av de somliga då och Jesus avfärdas av de maktfullkomliga idag. Inget är nytt under solen.
Men vishetens gärningar har gett visheten rätt. Visheten, Sofia och Logos är tillvarons riktning, avsikt och mål. Med Jesu uppståndelse från de döda manifesteras evangeliets absoluta och totala frihet. Det finns inget och det finns ingen som kan kontrollera den befrielse som finns i, med och genom Jesus. Inte ens döden själv rår på det glada budskapet om frälsning, befrielse och frihet för alla människor som Fadern förkunnar för världen genom Sonen med hjälp av Anden. Evangeliets glada budskap står alltid i absolut frihet.
Vi ska inte vara de där somliga som försöker rycka till sig evangeliet med våld för att göra det till sitt eget. Vi ska försöka vara och göra som Johannes Döparen. Vi ska tillsammans förkunna för världen att Jesus är den som frälser, befriar och räddar. Att Jesus skänker frihet åt de fångna, hopp åt de misströstande och liv åt de livlösa. Vi ska med allt vi gör och allt vi säger peka bort från oss själva och peka på Jesus. Så, och bara så, kan vi bidra något litet till att bana väg för Herren här och nu. Peka på Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar