”Trots det fortgår polariseringen mellan kristna och muslimer här i Sverige, ofta påhejad av företrädare för kristen tro och kristna publikationer som Dagen. Svenska kyrkan fortsätter å andra sidan att anklagas för att vara för tyst om förföljelsen av kristna, trots flera uttalanden av bl a ärkebiskopen som tydligt markerat det fruktansvärda i det folkmord som nu pågår i världen.
Det är möjligt att polariseringen har naiva syften, som nån slags känsla av att ’vi’, dvs de kristna, ska värna om vår egen familj medan ’dom’, dvs muslimerna, får ta hand om sig själva. Men den där elefanten i samtalsrummet som ärke-biskopen talat om, det islamkritiska tankekomplexet, fortsätter ställa till det. ’Vi’ blir lätt vi svenskar, eller européer, medan ’dom’ blir invandrare, flyktingar och utomeuropéer. Och plötsligt befinner vi oss i den dypöl ur vilken främlings-fientligheten hämtar sin näring. Särskilda asylboenden för kristna…tja, varför inte särskilda boenden för kristna överhuvudtaget. Eller svenskar. Eller västeuropéer. Kom låt oss bygga murar mellan folkslag…”
(Gunnar Sjöberg, kommunikationschef Svenska kyrkan)
Gunnar Sjöberg är kommunikationschef och en högt uppsatt tjänsteman i vår kyrka. Det han skriver på bloggen Min syn på saken skriver han enligt egen utsaga i sin ”roll som kommunikationschef.” Det ger en viss tyngd åt Sjöbergs ord. Det är rimligt att anta att det som skrivs där i någon mening kan betraktas som en del av Svenska kyrkans officiella röst. Hur ska man annars förstå det som en kyrkans kommunikationschef kommunicerar i sin uttryckta roll som kommunikationschef med understöd av vår kyrkas officiella twitterkonto? Här fem tankar om det som har skrivits.
Det första är att Sjöberg lägger fram en allvarlig anklagelse riktad mot tidningen Dagen och dess läsare. Han sveper med odefinierade ”företrädare för kristen tro” och menar att dessa medvetet verkar för en polarisering mellan kristna och muslimer. Förutom att det är en allvarlig anklagelse så är det försåtligt formulerat. De svepande och odefinierade uttrycken försåtsminerar den fria tankens mark – den som till äventyrs eventuellt möjligen skulle komma i närheten av tanken att hålla med tidningen Dagen om något i en fråga är per definition en sådan där kristen företrädare som hejar på polariseringen mellan kristna och muslimer. Allvarligt anklagat och försåtligt formulerat.
Det andra är uppgiften om att vår kyrkas ärkebiskop har uttalat sig tydligt om folkmordet på och utrotningen av kristna i Mellanöstern flera gånger. Den kritik som den senaste månaden har ventilerats av EU-parlamentariker, journalister, kyrkans medlemmar, kyrkans präster och andra om vår kyrkas nationella lednings otydlighet i frågan har alltså varit helt onödig. Ansvaret faller i så fall tungt på den som är ansvarig för kommunikationen av ärkebiskopens uttalanden – kommunikationschefen. För det är uppenbart att de där tydliga markeringarna från vår ärkebiskop och från vår kyrkas nationella ledning vad det gäller folkmordet på och utrotningen av kristna i Mellanöstern har gått de allra flesta förbi.
Det tredje är det återkommande pratet om ”islamofobi.” Med vår ärkebiskops inlägg i DN försöker man från centralt håll att formulera om det där och kallar det nu för ”det islamkritiska tankekomplexet." De två uttrycken avser samma sak och användningen av dem har samma funktion. Det handlar återigen om att försåtsminera den fria tankens mark. "Det islamkritiska tankekomplexet” fungerar som en varningsskylt vid ett minfält. Den som ger sig ut bland åsikterna riskerar att uttrycka en som är minerad och får då genast "islamofob" stämplat i pannan. Dessutom seriekopplas tanken på att som kristen stå upp för andra kristna med främlingsfientlighetens tanke-mina. Uttryck den första då smäller den andra.
Det fjärde gäller idén om särskilda asylboenden för kristna. Sjöberg verkar ha missuppfattat logiken bakom förslaget. Syftet med särskilda asylboenden för kristna är inte att öka polariseringen i samhället genom murbyggande mellan människor. Syftet är att försöka skapa trygga platser för kristna som har hotats och angripits av gärningsmän för att de är kristna. Anledningen till att förslaget växt fram är det faktum att krigets motsättningar och konflikter odlas av en del även när de har flytt undan kriget och kommit hit. Syftet är inte att skapa motsättningar. Skälet är att det är en nödvändig skyddsåtgärd.
Det femte handlar om ekumeniken. Eller kanske snarare om avsaknaden av ekumeniskt perspektiv. Det Sjöberg, i rollen som en Svenska kyrkans kommunikationschef, har skrivit och riktat mot Dagen och mot Dagens läsare kan utan svårighet uppfattas som något av ett mästrande av våra kristna syskon i andra samfund. Formatet för åsiktskommunikation som ibland används inåt i vår kyrka riktas utåt, mot tidningen Dagen och mot godtyckliga ”företrädare för kristen tro” – "vi tänker rätt, tänk rätt, tänk som vi." Ungefär. Det är inte så snyggt och det är inte särskilt smickrande för vår Svenska kyrkan.
- Främlingsfientlighetens dypöl, Gunnar Sjöberg (29/2).
- "Kristna måste protestera mot folkmordet" (Världen idag 19/2).
- Diskussion försvåras av det islamfientliga…, Antje Jackelén (DN 11/2).
- När konflikterna följer med, Nuri Kino (SvD 18/2).
- De flyr från samma förföljelse i Sverige, Nuri Kino (SvD 25/2).
- Låt inte kristna asylsökande fara illa i Sverige, Nuri Kino (3/3).
- Svenska kyrkan måste värna om kristna flyktingar, Ann Heberlein (DN 9/2).
- Pudla, Svenska kyrkan, Annika Borg (Barometern 9/2).
- Folkmord, Carolina Johansson (9/2).
- #321. På flykt från kriget...
PS. OBS! Den här kritiken handlar om ord, tankar och idéer – INTE om person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar