#374. Påskdagen…

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ’Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ”Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.” Nu har jag sagt er detta.’ De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ’Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.’ Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ’Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.’ Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ’Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.’” (Matteus 28:1–20)

Maria och Maria gick till graven. För att se på den. För att sörja. För att minnas. Vi behöver någonstans att gå när vi sörjer. En plats som påminner om den vi saknar. Så de gick till graven. Det blev ingen stillsam stund i eftertanke. Det blev ett jordskalv som förändrade världen. Som om Gud väntade på att de skulle komma dit för att få två vittnen. Med dunder och brak uppenbarar sig en Guds ängel. Stenblocket rullades undan och ängeln satte sig där. Ängeln är en imponerande gestalt. Det lyser om honom. Som om det inte var nog började ängeln att tala.

”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’” Det märkligaste, konstigaste, mest osannolika, mest otroliga, det omöjligaste, det mest fantastiska, det mest radikala och det mest verklighetsförändrande som har hänt på den här planeten sedan livet blev till i urhavet är ett faktum. Jesus har uppstått från döden. Jesus är uppstånden från de döda. Jesus lever trots att han var alldeles död. 

Maria och Maria undrade nog vad som hände. Vad som hänt. Vad som ska hända. Maria och Maria är uppståndelsens första vittnen. De är de första som får uppgiften att berätta för världen att det omöjliga är möjligt. Kyrkans vittnesbörd började där och då. Med Maria och Maria som sprang för att berätta för de andra om vad som hänt. Jesus vet att Maria och Maria undrar, bävar, tvekar och tvivlar när de springer för att ta sig till de andra. Så han visar sig för dem. Där stod han plötsligt. De gick till graven för att sörja och minnas. Och nu står han där alldeles livs levande. Glädjen, förundran, förvåningen som Maria och Maria kände är nog svår att föreställa sig. Var inte rädda. Gå till Galileen, där ska vi få möta varandra igen.

De gick till Galileen och de fick möta Jesus igen. Glädjen blev stor förstås. Tvivlet fanns där hos många. Vem av oss tvivlar inte åtminstone litegrann när vi hör det berättas om att Jesus som var död lever igen. Tvivel är trons fotspår. Jesus sade åt dem att gå till Galileen för att möta honom där. Galileen är någon annanstans, en annan plats. Galileen är platsen där Jesus kommer oss till mötes.

Var och en av oss har gett sig iväg till Galileen. Hit till kyrkan. Till gudstjänstens gemenskap. Till dopet och till nattvardens bröd och vin. Jesus är uppstånden från de döda. Jesus lever och har lovat att möta oss i Galileen. Den här lilla kyrkan är Galileen. Jesus lever och möter oss här. Alldeles på riktigt. I dopet och i nattvardens bröd och vin. Jesus är här här. Osedd men påtagligt närvarande. Det är ett märkligt, otroligt, radikalt och helt fantastiskt mirakel. Och det är alldeles sant.