"Journalisten har gått igenom den dokumentation som finns tillgänglig och kan konstatera att sakuppgifterna som dessa rör är korrekta, bland annat rörande arbetsmiljöproblemen och konflikten. Ändå skulle det dröja nästan två år innan sanningen kröp fram." (Johannes Nesser, Journalisten 11/4)
I april 2015 skrev Sofia Lilly Jönsson ett stort reportage om tillståndet i Visby domkyrkoförsamling i tidningen Dagen. Med ett gediget underlag i ryggen skrev hon fram ett antal allvarliga problem i Visby domkyrkoförsamling. Problem som vittnar om stora inre och strukturella problem i Svenska kyrkan. Domprosten i Visby domkyrkoförsamling, Mats Hermansson, anmälde tillsammans med kyrkorådets vice ordförande Inger Harlevi, som sitter för POSK, artikeln till Pressombudsmannen. Artikeln fälldes i Pressens Opinionsnämnd (PON) efter ett tveksamt förfarande. Till exempel, Inger Harlevi anmälde helt enkelt – helt utan underlag – att allt i artikeln bara var lögn. Sofia Lilly Jönsson själv fick inte vara med och formulera svaren på kritiken mot den artikel hon skrivit.
Johannes Nesser skriver om det hela i tidningen Journalisten. SvDs kulturchef Lisa Irenius uppmärksammar Nessers artikel. Två saker klargörs av Johannes Nessers artikel. Det ena är att det som Sofia Lilly Jönssons beskrev i sin artikel i Dagen – alltihop om missförhållanden, problem och konflikter i Visby domkyrkoförsamling – var och är sant. Det andra är att Mats Hermansson ljög i samband med sin anmälan till PO. Nesser beslår honom med lögner. Fällningen av Dagen-artikeln i PON bygger alltså på Mats Hermanssons lögner och på att Inger Harlevi, utan underlag, hävdade att allt var lögn. Sedan dess har Hermansson, Harlevi och deras vänner återkommande använt fällningen i PON för att att misskreditera och smutskasta Sofia Lilly Jönsson i sociala medier.
"Däremot har han och andra inblandade personer på ett högst medvetet vis använt sig av PON:s fällning för att försöka diskreditera andra texter av Sofia Lilly Jönsson, även sådana som har publicerats i SvD. Det har talats om 'sensationsjournalistik' och skribenten har avfärdats som 'oetisk' och 'pinsam'. Även andra 'kulturskribenter' har omtalats i nedlåtande ordalag."(Lisa Irenius, SvD 11/4)
Att vara domprost i Svenska kyrkan är att ha en tjänst som är precis under det att vara biskop. I Mats Hermansson har vi en domprost som återkommande ljuger, fabulerar och hittar på – ”fejkar en dag på jobbet.” En domprost som med uppenbart uppsåt smutskastar och misstänkliggör en enskild person och journalist i sociala medier på ett sådant sätt att det riskerar att påverka hennes trovärdighet negativt. Det är allvarlig, inte minst i beaktande av att trovärdighet är levebrödet för en journalist. Man kan i sammanhanget fråga sig var gränserna går. Var går gränserna för hur en domprost får bete sig? Var går gränsen för när en präst har agerat på ett sådant sätt att det har skadat det anseende en präst bör ha? Var går gränserna för hur en förtroendevald i Svenska kyrkan kan, bör och får agera? Det finns onekligen anledning att återkomma om saken och om allt som finns runt omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar