Om det som har hänt och händer i Visby domkyrkoförsamling får fortgå obehindrat så kommer det att få stora konsekvenser för Svenska kyrkan. Det innebär i förlängningen att Svenska kyrkans episkopala ordning löses upp och att kyrkans biskopar slutar att ha någon egentlig betydelse. Svenska kyrkans biskopsämbete blir i praktiken både meningslöst och innehållslöst. Konsekvensen blir att Svenska kyrkan i allt väsentligt upphör att vara en episkopal kyrka och övergår till att vara en renodlat kongregationalistisk och politiskt styrd kyrka där varje församling är autonom och församlingarna står fria från all extern tillsyn.
I ljuset av att åtminstone två av Svenska kyrkans egna biskopar uttryckligen verkar stödja den utvecklingen så kan man kanske förmoda att det är åt det hållet Svenska kyrkan är på väg. Den stora frågan är ju om det är så vi vill ha det. Den som är av annan mening behöver göra sin röst hörd på de sätt man kan. Det som händer det händer nu och det är nu man behöver säga ifrån. Det finns inte tid att vänta. Det duger inte att i tystnad sitta och rulla tummarna och hänvisa till ett demokratiskt mycket tveksamt val vart fjärde år. Att vara tyst är att bidra till den utveckling som pågår.
Jag noterar - med förvåning - att det nästan aldrig är någon som kommenterar dina blogginlägg numera. Är det ingen som skriver till dig längre eller vill du inte publicera kommentarerna? Hursomhelst verkar det konstigt att ingen öppet håller med dig och uttrycker stöd - du beskriver ju en allvarlig situation i kyrkan.
SvaraRaderaDaniel, tack för din kommentar. En del kommenterande och diskuterande sker i Facebook-trådar. Men man kan fundera på vilka mekanismer som skapar de mångas tystnad. Det finns säkert flera förklaringar.
SvaraRadera"JE", tack för din kommentar och dina synpunkter. Dessvärre kan den inte läggas ut då anonyma kommentarer inte publiceras här.
SvaraRadera