"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matt 6:24)
"Mycket vill ha mer" är talande när priviligierade ser sina privilegier som något självklart och samtidigt ser förmånernas utökande som något lika självklart. Det finns anledning att undra när kyrkliga ämbetsbärare som redan har mycket – i form av löner och generösa bidrag – vill ha mer. Förutom den lite generande självuppfattningen som sätter det egna framför andras finns det också anledning att ifrågasätta tanken på att kyrkan ska finansiera produktionen av tankar och idéer utöver den ersättning som finns i en eventuell anställning.
Andras röster nyanserar perspektiven på frågan om varför eller varför inte kyrkan ska betala extra för idéer och tankar. Dag Sandahl sätter ett syrligt men träffande finger på problemet med äskandet av pengar för egna privilegier. Annika Borg korrigerar perspektiven och sätter in frågan i det större sammanhanget. Sofia Lilly Jönsson briljerar i klarsynthet på ett sätt som borde vara vägledande: "För Svenska kyrkan gäller ännu en tid av grundläggande träning i att tänka sig det fria ordet som ett immunförsvar för kyrkan själv, även om det innebär att det gällande tänkandet sätts ifråga, eller kanske just när det gör det. Svenska kyrkan måste helt enkelt lära sig att möjliggöra fri debatt, och på samma gång att inte genast försöka organisera den under sitt eget tak."
Och sedan, det ecklesiologiska och teologiska perspektivet. Gud eller mammon? Mammon är den här världens rikedomar, inte bara de monetära. Rikedomar till vilka även kan räknas politiskt inflytande, samhälleligt anseende och social status. De två herrarna kan inte tjänas samtidigt. Att tjäna Gud i efterföljelse kan aldrig vara att också söka mammon. Man måste välja. Den kyrka eller präst som vill göra mammon av kyrkan och på så sätt ogenerat vänder ryggen åt Guds kallelse behöver ta sig en rejäl funderare över sig själv och sitt ämbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar