(Gruenwald s. 198-199)
Kyrkan med stort "K" konstitueras av den ritual vi kallar gudstjänst. Ett ritual, eller en rit, är inte ett "görande" vilket som helst. En handling i form av en rit, eller genomförandet av ett ritual, är en performativ handling som skapar någonting utöver handlingen i sig. Precis som en språklig performativ utsaga skapar någonting utöver utsagan i sig. (Till exempel: "Ni är nu man och hustru" är en språklig performativ utsaga som i vigselgudstjänstens kontext skapar ett äktenskap.) En gudstjänst skapar någonting utöver den faktiska handlingens skeende – gudstjänsten skapar Kyrkan och Kyrkan skapas av gudstjänsten.
Gudstjänsten är alltså inte ett symboliskt uttryck för godtyckligt valda idéer. Gudstjänsten är skapare av den mening och betydelse som uttrycks i genomförandet av gudstjänstens ritual. Gudstjänstens avsikt är att skapa det utrymme för Guds uppenbarelse i folkets närhet som var avsikten i den enda bibliskt beskrivna gudstjänsten i 3 Mos 9. Genom och med sitt deltagande i gudstjänsten skapas församlingen – och gudstjänsten åstadkommer en faktisk förändring för och i församlingen. Gudstjänsten och församlingen skapas med andra ord av varandra i, med och genom ritualets genomförande.
Gudstjänsten är alltså skapare av Kyrkans primära sammanhang – församlingen. Kyrkans församling är ett konkret existerande sammanhang vars meningsinnehåll konstitueras av innehållet i gudstjänstens genomförda ritual. Det är ett meningsinnehåll vars betydelse inte kan föreställas eller skapas på något annat sätt än med genomförandet av gudstjänsten. Det finns inget annat sätt för en församling att bli till än genom att fira gudstjänst. Och det är just den gudstjänstfirande församlingen som är Kyrkans hela grund och utgångspunkt. Kyrkans församling är inte och kan aldrig bli ett organisatoriskt begrepp definierat av geografi eller av yttre beslutsordningar.
- Gruenwald, Ithamar, 2003: Rituals and Ritual Theory in Ancient Israel. Leiden: Brill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar