#37. Form och innehåll...

"Det femte budet är lätt att förstå och det är ofta behandlat. Vi hör det årligen i evangeliet – Matt 5:21 – där Kristus själv förklarar det och ger det en kort sammanfattning. Det innebär att man inte ska dräpa vare sig handgripligen, med hjärtat, med ord, med tecken eller åtbörder, eller delta i sådant genom att ge hjälp och råd. Budet förbjuder oss att bli så förbittrade att vi bryter mot det. […] Det avgörande i detta bud, vilket man ska inpränta i dem som inte förstår det, är vad det vill säga att 'inte dräpa'. Det betyder först och främst att man inte bokstavligen eller handgripligen ska tillfoga någon något ont. Man ska inte heller muntligt råda eller övertala någon till sådant. Man ska inte heller samtycka till något som kan förolämpa någon. Slutligen ska våra hjärtan inte vara fientligt inställda mot någon eller önska någon ont på grund av vrede eller hat. […] Det är inte bara den som handlar ont mot sin nästa som bryter mot detta bud. Det gör även den skulle kunna göra gott, förhindra ont, försvara, skydda eller rädda sin nästa, men inte gör det." (Luther s. 57-59)

Kan man säga vad som helst hur som helst och hävda att man får någonting viktigt sagt även om formen motsäger innehållet? Alltså, kan man använda vilka ord, vilken retorik och vilket språk som helst utan att det påverkar hur innehållet i det man försöker få sagt uppfattas? Vad det gäller det talade språket skulle nog de flesta hålla med om att det spelar roll hur man säger det man säger. Till exempel: om en man kliver in i ett rum med stökiga barn och för full hals skriker "NU SKA NI ALLIHOP SITTA STILL OCH HÅLLA TYST!" så skulle onekligen formen ta udden av allt innehåll, även om innehållet avsågs vara "ni behöver lugna ner er litegrann". Så, i det talade språket är det svårt att hävda att formen inte påverkar hur innehållet uppfattas.

I det skrivna språket tycks det vara mindre klart att språkets form och innehåll påverkar varandra. Men ju större skillnad det är mellan en skriven texts form och dess innehåll desto större del av innehållet går förlorat. Till exempel: om jag på allvar skriver "NU SKA ALLA RESPEKTERA VARANDRA JÄVLIGT MYCKET, DEN SOM TYCKER ANNORLUNDA SKA BARA SITTA NER OCH HÅLLA TRUTEN!" så gör den stora skillnaden mellan formen (versaler, svordom, respektlöshet) och det avsedda innehållet ("vi behöver ha respekt för varandra") att texten förlorar sin trovärdighet vad det gäller just innehållet. Så, rimligen, även i en skriven text spelar formen in på hur innehållet uppfattas.

Därför spelar det roll hur vi skriver det vi skriver. Det handlar inte om vett och etikett. Det handar om trovärdighet. Om form och innehåll ligger för långt ifrån varandra i en skriven text förlorar den sin trovärdiget. Det är förstås en balansgång. Retoriska poänger kräver ju sin form för att gå hem. Men inte desto mindre behöver form och innehåll hålla ihop om en text ska kunna vara trovärdig. I ljuset av Scott Stephens intressanta text kan man fundera över den del av vår kyrkas samtal som pågått och pågår här ute i nätets olika forum med avseende på form och innehåll. Och så kan man fundera på det där Martin skrev om femte budet i sin katekes och hur det hänger ihop med hur vi talar med och skriver om varandra.

• Luther, Martin, 1999: Martin Luthers Stora Katekes. Södertälje: Larsons Förlag