Herre Jesus Kristus,
jag såg en präst i din kyrka gråta för ditt folk idag.
Vad var det för märklig, tyst bedrövelse?
Var det på grund av ditt folks brister?
Eller för någon otillräcklighet i honom själv?
Finns det något han behöver, som han fortfarande saknar,
för sin prästerliga gärning?
Fanns det något jag kunde ge honom?
En bok att läsa, lite teologi? Eller lite uppmuntran och ett vänligt ord?
Eller var det din egen bedrövelse, din egen prästerliga smärta,
som fanns i hans hjärta och fick det att brista inifrån?
När du grät över de förlorade fåren av Israels folk,
var det för att ditt prästerskap var otillräckligt,
eller för att det var fyllt till bredden?
Kristus vår herde, Kristus vår pastor, Kristus vår präst
förbarma dig över din Kyrkas alla präster.
Förbarma dig över alla som har svarat på din kallelse,
trots att deras uppdrag går utöver all mänsklig förmåga.
Förbarma dig över dem som måste förkunna din förlåtelse,
även när syndens skuld väger tung i deras egna hjärtan.
Förbarma dig över dem som måste bringa ditt helande,
trots att de inte kan göra mirakel eller utverka under.
Förbarma dig över dem som måste tala i ditt namn,
trots att ditt Namn är ett ogenomträngligt mysterium.
Förbarma dig över dem som måste närma sig ditt bord,
som tar din kropp i sina händer, bryter det,
och ger åt alla som vill ha, en livets festmåltid i världen
– trots att de, dina präster, själva är så hungriga och så fattiga.
Förbarma dig Herre Jesus Kristus,
över alla som föder andra medan de själva går hungriga;
som ber för andra trots att himlens tystnad är allt de hör;
som fortsätter att förkunna ditt Ord genom hela livet
trots att de själva bara hört en tyst viskning;
som förkunnar det glada budskapet och häller ut glädjens olja
medan deras egna hjärtan är fyllda av bedrövelse
– förbarma dig, upprätthåll dem med din eviga glädjes Ord
och med nåden i ditt himmelska prästämbete.
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar