What place has the state of Israel in the history of God and man?
"I consider the creation of the modern state of Israel, in so far as it is to be considered, in the context of the fulfillment of the Old Testament (and that is your question?), omitting all other possible explanations, as another, a new sign of the electing and providentially ruling grace and faithfulness of God to that seed of Abraham. A very visible sign, visible for every reader of the papers, the whole world. A sign who is not to be overlooked. After the horrors of the Hitler-time the reappearence of Israel, now as a nation in the political land, in as a state, that may well be called a miracle for all who have eyes to see, and a scandal for all those who have not eyes to see. Remember the answer given to Frederik the Great and his men – a proof for God's existence? "Your Majesty, the Jews." And we could now add today: "Your Majesty, the state of Israel". The Jews have always owed their existence to the power God alone and not to their own force or to the might of their history. And here we have another case of this kind of existence of Israel. Also today among those Arabs and among the two great blocks, east and the west, this small little community exists, and humanly speaking God alone can help them to exist. And it seems that He will do so." (Karl Barth, 1962)
Det kan påstås att det finns tre gestaltningar av Israel – det bibliska Israel, det teologiska Israel och staten Israel. Inte sällan tycks vår Svenska kyrkan ha svårt att förhålla sig till dessa tre. Bibelns Israel avfärdas kanske enklast. Det kan ju helt bortförklaras med historiskt-kritiska argument. Det bibliska Israel hör ju dessutom, till stor del, hemma i Gamla Testamentet. Och GT kan man ju per definition bortse från (är ju en inte helt ovanlig uppfattning). Det teologiska Israel är lite svårare att förklara bort. Det teologiska Israel hör ihop med och är intimt sammankopplat med den ecklesiologi och den eskatologi som ligger till grund för Kyrkans hela existens.
Staten Israel verkar kyrkan ha svårast att förhålla sig till. Israel ligger ju där det ligger, mitt framför näsan på var och en. Det bibliska och det teologiska Israel är teologiska storheter. Staten Israel är en politisk storhet. När kyrkan talar om Israel behöver båda de perspektiven finnas med. Det sades om Cordelia Edvardsson att hon kunde se "konflikten med båda ögonen". Den förmågan behöver kyrkan öva sig på. Därför att Israel, av Svenska kyrkans röster, oftast betraktas med bara det politiska ögat. Kyrkans stöd till, teologiska bekräftelse av och uppmuntran till Israel kommer inte i närheten av de stora mängderna och formerna för kyrkans kritik mot staten Israel. Man kan fundera på varför.
För det finns bara ett Israel. Det bibliska, det teologiska och staten Israel är samma Israel. Med Barth: För den som har teologiska ögon att se med är Israels existens ett mirakel. För den som saknar teologisk blick kan Israel vara en skandal. Man kan fundera på varför Israel av Svenska kyrkans röster så ofta omtalas med skandalens ord men aldrig som mirakel. Med Barth igen: Israels existens är det tydligaste och mest konkret existerande exemplet på den levande Gudens nåd och trofasthet. Det är den oundvikliga slutsatsen om Bibelns Israel är relevant och har någon betydelse. Om Bibelns Israel inte är relevant och inte har någon betydelse för oss då saknas även grunden för det teologiska Israel. Då saknar Kyrkan i sin tur sitt konstituerande fundament och Jesus är då en helt irrelevant figur.
I någon mening kan sägas att kyrkans förhållande till Israel speglar kyrkans förhållande till sig själv. Därför att kyrkan och Israel hör på något sätt ihop. Det kan verka utmanande. Men det är inte desto mindre sant. Det som oupplösligt förenar kyrkan med Israel är inget mindre än Jesus själv. Så kyrkans förhållande till Israel behöver vara både genomreflekterat och genomtänkt. Det handlar inte om att vara naiv eller att bortse från staten Israels tillkortakommanden. Det handlar heller inte om att inte vara kritisk mot ockupationen eller att bortse från orättvisorna. Det handlar om att våga se Israel med båda ögonen. Att se med både det teologiska och det politiska ögat.
Staten Israel verkar kyrkan ha svårast att förhålla sig till. Israel ligger ju där det ligger, mitt framför näsan på var och en. Det bibliska och det teologiska Israel är teologiska storheter. Staten Israel är en politisk storhet. När kyrkan talar om Israel behöver båda de perspektiven finnas med. Det sades om Cordelia Edvardsson att hon kunde se "konflikten med båda ögonen". Den förmågan behöver kyrkan öva sig på. Därför att Israel, av Svenska kyrkans röster, oftast betraktas med bara det politiska ögat. Kyrkans stöd till, teologiska bekräftelse av och uppmuntran till Israel kommer inte i närheten av de stora mängderna och formerna för kyrkans kritik mot staten Israel. Man kan fundera på varför.
För det finns bara ett Israel. Det bibliska, det teologiska och staten Israel är samma Israel. Med Barth: För den som har teologiska ögon att se med är Israels existens ett mirakel. För den som saknar teologisk blick kan Israel vara en skandal. Man kan fundera på varför Israel av Svenska kyrkans röster så ofta omtalas med skandalens ord men aldrig som mirakel. Med Barth igen: Israels existens är det tydligaste och mest konkret existerande exemplet på den levande Gudens nåd och trofasthet. Det är den oundvikliga slutsatsen om Bibelns Israel är relevant och har någon betydelse. Om Bibelns Israel inte är relevant och inte har någon betydelse för oss då saknas även grunden för det teologiska Israel. Då saknar Kyrkan i sin tur sitt konstituerande fundament och Jesus är då en helt irrelevant figur.
I någon mening kan sägas att kyrkans förhållande till Israel speglar kyrkans förhållande till sig själv. Därför att kyrkan och Israel hör på något sätt ihop. Det kan verka utmanande. Men det är inte desto mindre sant. Det som oupplösligt förenar kyrkan med Israel är inget mindre än Jesus själv. Så kyrkans förhållande till Israel behöver vara både genomreflekterat och genomtänkt. Det handlar inte om att vara naiv eller att bortse från staten Israels tillkortakommanden. Det handlar heller inte om att inte vara kritisk mot ockupationen eller att bortse från orättvisorna. Det handlar om att våga se Israel med båda ögonen. Att se med både det teologiska och det politiska ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar