#38. Söndagen efter Alla helgons dag...

Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: “Människa, kan dessa ben få liv igen?” Jag svarade: “Herre, min Gud, det vet bara du.” Han sade: “Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.” Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande — det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem. Han sade till mig: “Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!” Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här. Han sade till mig: “Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.” (Hesekiel 37:1-14)

Hesekiels vision är utmanande. Kanske kulminerar hela Gamla Testamentet här. Bibelns Israel har förgått. De döda benen håller inte ens ihop i skelett, alla personliga identiteter har upphört. Det slut som profeterna har talat om så länge, konsekvensen av folkets hårdnackade motstånd mot att leva i enlighet med Guds vilja, har kommit till slut. Är det här verkligen slutet på Israels historia med Gud? Gud frågar Hesekiel vad han tror. Hesekiel har inget svar, den kunskapen är bortom människans förmåga. Men han vet att Gud är den som ger liv. Och han vet att det bara är Gud själv som kan svara ja eller nej. Så han lämnar tillbaka frågan, "Herre, min Gud, det vet bara du."

I visionen får Hesekiel ett implicit "nej, det är inte slutet" när han får uppgiften att profetera liv till de döda benen. Profetens ord likställs med Guds eget skaparord som skapar liv. Hesekiel ska inget mindre än tala de döda tillbaka till livet. I visionen talar han och de döda uppväcks till liv. Först sätts kropparna ihop. Sedan fylls de av livsanden. Som i Guds ursprungliga skapelse av människan (1 Mos 2:7). Allt detta sker utan att Hesekiel har fått veta vilkas ben det handlar om. Först därefter förklaras och tolkas visionen. Benen är Israels folk. De som finns kvar efter exilen i Babylon är uppgivna som vore de alla redan döda. Och visionen är given för att väcka hopp om att Israel kan och ska leva igen.

Hesekiels vision är fylld av uppståndelsens hopp. Det är ingen liknelse eller metafor. Visionen relaterar till det faktiska folkets faktiska uppståndelse som ett resultat av Guds faktiska handlande. Om Hesekiels vision syftade till att förutse händelser som skulle följa på folkets återvändande från exilen så infriades den inte. Det finns inga berättelser om Andens utgjutelse – åtminstone inte före det Kyrkan kallar Pingstens ankomst. Och det finns inga berättelser om dödas faktiska uppståndelse – förutom ett enda fall några hundra år senare. Antingen kunde eller ville inte Gud uppfylla visionens löfte. Eller så infrias löftet inom ramen för den kristna Kyrkans eskatologi och ecklesiologi.

En kristen teolog måste välja det andra alternativet. En eskatologisk uppståndelse av Israel? En sådan relaterar till den yttersta tiden då inget annat finns kvar än benen av de som levt men som då är döda. Det vill säga benen av oss alla. Då är det inte längre möjligt att urskilja personliga identiteter. Då är vi alla en och samma, då är vi alla tillsammans det döda Israel som Gud ska återuppväcka till liv och ny identitet. Kristen tro och teologi börjar med övertygelsen att Jesus uppståndelse är Guds svar på frågan om det faktiskt är möjligt. Gud talade till Hesekiel och i Jesus uppståndelse har Gud agerat i enlighet med det han sade. Jesus uppståndelse vittnar om att det mänskliga livets mål inte är döden.
Det mänskliga livets mål är uppståndelsen.

• Jenson, Robert W., 2009: Ezekiel. Brazos Press: Grand Rapids. S. 281-285