12 augusti 2013

#133. Konfirmationsläger...

Det är en säregen upplevelse att vara på konfirmationsläger. Så säregen att det känns lite konstigt – hemma känns lite udda – när man kommer hem igen. Att befinna sig på en lägergård med trettio andra i två veckor blir lite som att kliva in i en kokong. När det dessutom saknas täckning för 3G och mobiltelefoner, ja då blir den lite isolerade tillvaron påtaglig. Det finns någonting gott i att helhjärtat ägna sig åt varandra "här och nu" och man blir påmind om att ens tankar till vardags ofta är någon annan stans än just "här och nu". Vardagens distraktioner blir tydliga och påtagliga när de försvinner. Man märker att båset är tomt, men utan att egentligen sakna kossan.

Att vara på konfirmationsläger är också att bli påmind om att det finns ett stort och glatt hopp för vår värld. Eller två. Det ena hoppet som blir påtagligt är hoppet och löftet om Jesu närvaro i våra liv. Det blir tydligt i gemenskapen, i morgon- och aftonböner, i glad psalmsång, i omtanken och omsorgen som väcks. Det andra hoppet som visar sig tydligt är hoppet om den framtid som finns i våra unga. Jag upphör aldrig att förundras över hur kloka, nyfikna, reflekterande, frågande och öppna våra unga är – både konfirmander och ungdomsledare. Svårt att sätta fingret på vad det är. Men det är något med våra unga som väcker ett stort hopp och en stor glädje inför den framtid som är vår.

Det händer mycket med konfirmander på kort tid när man är på läger tillsammans. De växer ganska påtagligt på något vis. Det händer förstås också något med en själv, trots att man är lite äldre. Det som hände mig på det här konfirmationslägret var att jag blev gladare och mer fylld av hopp och tillförsikt. De unga delade med sig av och gav bort hopp och glädje. Och för det känner jag stor tacksamhet. Sist men inte minst blev och är jag så oerhört tacksam för kloka, genomtänkta och fantastiska kollegor. Vår kyrka är en guldgruva på många sätt. Undrar man var en gedigen guldåder går så behöver man bara leta upp de som till vardags jobbar med barn och ungdomar. Där finns det många, stora och skimrande guldklimpar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar