"Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ’De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.’ Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen. Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: ’Varför gråter du, kvinna?’ Hon svarade: ’De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.’ När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: ’Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?’ Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: ’Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.’ Jesus sade till henne: ’Maria.’ Hon vände sig om och sade till honom: ’Rabbouni!’ (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: ’Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.’ Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne." (Johannes 20:1–18)
De sörjer förstås. Maria, lärjungarna och alla de andra som har följt Jesus de senaste åren. De är vänner som har förlorat en vän. Han dog på det där hemska korset i fredags. När hammarslagen tystnat var det förvånansvärt tyst och stilla där på avrättningsplatsen utanför stadsmuren. Någon hörde de sista orden han sade innan han slutade andas och dog. De romerska soldaterna såg till att alla tre var ordentligt döda innan de togs ner från korsen. Vännerna såg till att Jesu kropp blev lagd i en grav. Fredagens sedermåltid var överskuggad av allt som hänt. Rummet var fyllt av sorg, saknad, förtvivlan och rädsla. De hade ju verkligen trott att han skulle göra skillnad. Att han skulle förändra åtminstone något till det bättre. Han hade ju gjort saker som fick de att tro på att han var den som både kunde och skulle göra skillnad. Istället blev han avrättad som en simpel förbrytare. Luften gick ur dem alla när hoppet ersattes av sorg, saknad, förtvivlan och rädsla.
Maria gick till graven för att sörja och minnas. Hon gick dit tidigt, så snart seden tillät. Hon stod Jesus nära. Hon var en av de i den innersta kretsen. När stenen framför ingången till graven var borta sprang hon till de andra. Det får ju inte vara sant att de till och med har tagit hans döda kropp ifrån oss. Petrus och den lärjunge Jesus älskade springer så fort benen bär. Tygerna de svepte honom i ligger tomma i graven. Jesu döda kropp är borta. Duken som täckte huvudet, tyget som var närmast ansiktet, låg prydligt ihoprullat för sig. Petrus, som har varit den beslutsamme, som har varit den kraftfulle och drivande. Han står nu förbryllad i gravkammaren fylld av frågor. Petrus ser de tomma linnebindlarna ligga på samma ställe som de lade kroppen. Han förstår ingenting. Lärjungen som Jesus älskade går försiktigt in i graven. Han ser och han tror. (Jag har alltid undrat vad det är han tror.)
Petrus och lärjungen Jesus älskade gick hem med tunga steg. Tystnaden mellan dem är påträngande. Maria blir ensam kvar med all sin förtvivlan. Hon gråter hejdlöst. Genom tårarna ser hon två gestalter i graven som nyss var tom. Två av Guds budbärare uppenbarar sig för henne. Hon berättar varför tårarna aldrig tar slut. Saknad och längtan. ”Jag vet inte var de har lagt honom.” Där någonstans blir allting nytt. Maria står med sina tårar mitt i det tillvarons ögonblick då allting förändras. När Jesus tilltalar henne – ”varför gråter du?” – har hela mänsklighetens alla existensvillkor förändrats helt och hållet. Livets grundläggande förutsättningar har blivit helt nya. En helt ny verklighet och en helt ny skapelse har blivit till. Maria från Magdala är den första som ser, upplever och berörs av denna nya verklighet när den uppståndne Jesus kallar henne vid namn. Då känner hon igen honom. Samma Jesus som var alldeles på riktigt död står framför henne och är alldeles på riktigt levande igen.
Maria får en uppgift, ett uppdrag. Att vittna om att Jesus lever och om att han ska förenas med Gud Fader själv. Jesus har inte uppväckt sig själv från döden. Sonen Jesus har blivit uppväckt från de döda av Gud Fadern. Jesu uppståndelse är ett vittnesbörd om att det är Gud Fadern som skapar liv och som till fullo råder över livet i sig. Ett vittnesbörd om att Gud Fadern skapar liv som trotsar döden. Ett levande liv som inte slutar att leva ens i döden. Ett levande livets existens som trotsar dödens intighet. Ett levande liv som inte upphör att leva vad som än händer. Jesu uppståndelse vittnar om en ny verklighet och om ny skapelse där döden inte finns mer. En verklighet där döden må innebära att människan kan bli nedslagen – men aldrig utslagen!
Den fördolda och levande Gud Fader Allsmäktig verkade i gravens stillhet och tystnad. Uppståndelsens ögonblick är en väl dold hemlighet. Men vi lever i den tillvaro och verklighet som blev till där och då. Livsvillkoren förändrades i grunden och allting blev och är radikalt annorlunda efter det som hände i hemlighet när stenen fortfarande täckte ingången till Jesu grav. Med Maria från Magdala börjar det vittnesbörd spridas som blev och som är Kyrkans livsluft och mening. ”Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Det är vår uppgift att fortsätta att berätta det glada budskapet för hela världen, för alla våra systrar och bröder överallt. Jesus från Nasaret har uppstått från de döda. Han lever igen. Trots allt. Mot alla odds. Jesus lever och han har förenats med sin och med vår Gud. Alltihop för livets skull. Allt det fantastiska, mirakulösa, otroliga, konstiga och alldeles underbara. Allting för det levande livets skull. Alldeles på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar