”The suggestion now is that wherever we encounter something we can call love, within whatever discourses we chance to inhabit, there God — or ’the divine’ or some other evasion — must be. This theology is bluntly unchristian, indeed antichristian. For it dissolves the specific God of Israel, the Father of our Lord Jesus Christ, into a soup of our own miscellanous ’loves.’” (Jenson s. 8)
Det sägs ofta att ”Gud är kärlek.” Det är inte sant, sådär som ett allmängiltigt påstående. Att påstå att Gud är allt det där och vad som helst som vi kallar kärlek är inte sant. Taget bara för sig själv är påståendet ”Gud är kärlek” i det närmaste en antikristen utsaga. Därför att det löser upp Israels specifika Gud – vår Herre Jesu Kristi Fader – i en soppa bestående av våra mångahanda och olika ”kärlekar.” Uttrycket låter Guds väsen lösas upp i våra godtyckliga och med tiden varierande uppfattningar om vad ”kärlek” är. Påståendet ”Gud är kärlek” är alltså, helt enkelt, inte sant. Om man med "Gud" syftar på Bibelns och kyrkans Gud.
Bibelns och kyrkans Gud är en någon som älskar. En någon som älskar en annan. Israels och kyrkans specifika Gud är en någon som älskar sitt folk. Israels och kyrkans berättelse om Gud är en berättelse om Guds historia med sitt folk. En lång och fantastisk berättelse om en Gud som så till den milda grad älskar sitt folk att han lovar att aldrig någonsin lämna deras sida. En makalös berättelse som kulminerar med Jesus Kristus, med hans liv, hans död och hans mirakulösa uppståndelse från döden. Allt för att Gud vill befria och rädda sitt folk. Därför att Gud är en specifik levande någon som älskar sitt folk gränslöst.
Så, här står vi nu. Konfronterade av Gud som älskar sitt folk. Konfronterade av en levande någon som älskar med en kärlek så stark att den frambringar liv ur ingenting. Som älskar med en kärlek så trofast att ingen människa någonsin lämnas ensam. Som älskar med en kärlek så fylld av passionerad lidelse att inte ens döden förmår att släcka det liv den väcker. Konfronterade av en älskande Gud som älskar med en kärlek så stark att Gud offrade hela sitt väsens outgrundliga helighet för att ge sig till känna för sitt folk. För att ge sig till känna för sin mänsklighet. Som för att visa att kärleken som Gud älskar sitt folk med övervinner allt.
- Jenson, Robert W., 2011: Lutheran Slogans: Use and Abuse. Delhi: ALPB Books.
Jag var i Katarina kyrka i söndags, där predikades över texten i 3 årg. om Jesus som säger. "Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra".
SvaraRaderaDär slutade budskapet och utläggningen handlade om att Gud är kärlek och älskar dig så kan du våga älska dig själv och därmed bry dig om din medmänniska. Ingenting om vad som ligger i fortsättningen "såsom jag har älskat er. Det här pratet om att Gud är kärlek kräver verkligen en rejäl utläggning, men det blir bara en "snuttefilt", något känslosamt.
Marie, tack för din kommentar.
SvaraRaderaVår kyrkas förkunnelse lider ibland av ensidigt, nästan narcissistiskt, antropocentriska perspektiv. Som om kyrkans uppgift är att förkunna om människan för människor. Det skulle vara välgörande på många sätt om vår kyrkas förkunnelse istället präglades av tydligt teocentriska och kristocentriska perspektiv.
Ja, pratet om att "Gud är kärlek" behöver onekligen både problematiseras och nyanseras något.