"Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag?Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden,låt inte min fiende säga att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall.Jag litar på din godhet, mitt hjärta skall jubla över din hjälp.Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.”(Psaltaren 13)
Bön fylld av förtvivlan, längtan, hopp, tillförsikt, glädje. Bön fylld av allt en människas hjärta försöker bära. Bönens rop i frånvarons närvaro. Närvaro osynlig för ögat. Fördold. Beslöjat närvarande i allt som sker. Närvarande i vardagens trivialitet. Osedda ögon som ser. Glömska som inte glömmer.
Ny glans i hopplösa ögon. Hopp om livets triumf. Hopp om befrielse från dödens intighet. Hopp om upprättelse. Hopp om tillit. Hopp om hopp.
Ett hjärta fyllt av tillit till Guds godhet. Trots allt. Mot alla synliga odds. Hoppet övervinner förtvivlan. Livet övervinner döden. Guds godhets triumf. Som övervinner allt. Bönens förtvivlan blir hopp. Bönens längtan blir tillförsikt. Bönens ängslan blir glädje. Hjärtat sjunger av glädje. Ty Gud är god mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar