Om någon om två hundra år frågar hur det kom sig att de medeltida kyrkorna på Gotland blev obrukbara efter att ha använts i åtta-nio hundra år kan en del av svaret vara att förfallet började under domprosten Hermanssons och vice kyrkorådsordföranden Harlevis tid vid makten i Visby domkyrkoförsamling. De konkreta effekterna av debaclet kring den kyrkoantikvariska ersättningen 2011 börjar ge sig till känna. Möglet sprider sig. Positioner, prestige, privilegier och pengar har prioriterats och prioriteras högre än god förvaltning av kyrkans tillgångar.
Man kan undra hur det kommer sig att dysfunktionellt ledarskap, bristande kompetens och dålig förvaltning får vara så långlivade i delar av vår kyrka. I Visby har det uppenbarligen pågått länge och det verkar vara i stort sett samma personer som har härjat under lång tid. Det finns goda skäl att undra varför det har fått pågå så länge. Och varför det får fortsätta.
Möglet sprider sig i kyrkorna på Gotland. Församlingslivet utarmas. Ekumeniska samarbeten raseras. En stor del av personalen i domkyrkoförsamlingen i Visby arbetar i ett psykosocialt katastrofområde. Facken står maktlösa. Svenska kyrkan skadas på så många olika sätt. Alltihop – till synes – på grund av ett fåtals positioner, privilegier, prestige och pengar.
- Jesus möglar på korset (DN 18/5).
- Jesus möglar i Stenkyrka (P4 Gotland 18/5).
- Visby stifts antikvariska ersättning stryps (KT 17/6 2011).
- Kyrkan har polisanmält domkyrkoförsamlingen (HG 1/7 2011).
- Visby Regimen (Dag Sandahl 15/5).
- Förföljelse och smutskastning av biskopen (Wera Svensson, HG 18/5).
- Ingen rättvisande bild av min granskning (Sofia Lilly Jönsson, HG 13/5).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar