"Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ’Där är Guds lamm.’ De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ’Rabbi (det betyder mästare), var bor du?’ Han sade: ’Följ med och se!’ De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ’Vi har funnit Messias’ (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ’Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas’ (det betyder Petrus). Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ’Följ mig!’ Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ’Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.’ Natanael sade: ’Kan det komma något gott från Nasaret?’ Filippos svarade: ’Följ med och se!’” (Johannes 1:35–46)
Johannes döparens röst ropade i öknen. Han vittnade om den som skulle komma. Han förkunnade kärvt om behovet av folkets omvändelse och han döpte med vatten. Som ett vittnesbörd om Andens dop av världen som skulle komma med och genom Messias. När Jesus gav sig till känna då kände Johannes igen honom fast han inte kände honom. Han pekade på Jesus och sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd.” Johannes döparen såg Anden i en duvas gestalt peka ut Jesus som den som döper med helig ande. ”Jag har sett det” sade Johannes döparen ”och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.”
Nu, dagen efter, ser Johannes Jesus komma gående igen. Han vittnar för sina lärjungar, pekar på Jesus med orden och säger ”där är Guds lamm.” Johannes döparen var en helig man. Men hela hans gärning bestod av att peka bort från sig själv. Han pekade på Jesus med allt han sade och med allt han gjorde. Hans egna lärjungar lämnar honom för att följa Jesus. Johannes vet att hans ärende inte är varken att samla egna lärjungar eller att samla egen rikedom. Hans livsgärning är att med allt han säger och med allt han gör peka på Jesus.
Joannes två lärjungar följer Jesus. De ställer en lite märklig fråga till den någon som de har fått höra ska frälsa världen med Andens dop. ”Var bor du?” Det finns en viktig tanke i just den frågan och i Jesus svar. Vad frågan egentligen frågar är ju ”Är du verkligen här? Hör du hemma här? Är du verkligen en av oss?” Frågan är som ett lackmustest på om Jesus är sann och om Jesus verkligen är på riktigt. ”Följ med och se” svarar Jesus och Johannes lärjungar får se att Jesus bor här, som en av oss. En hel dag får de tillsammans med Jesus som är konkret här som en av oss. Här, mitt ibland oss.
Andreas, Simon Petrus bror, hörde Johannes förkunnelse och mötte Jesus där och då. Han berättar för sin bror Simon att ”Vi har funnit Messias.” Simon möter Jesus för första gången. Men Jesus känner redan Simon. ”Du är Simon, Johannes son.” Jesus känner Petrus bättre än Petrus känner sig själv. Jesus skådar in i Simons inre och ser att han har en eld som brinner i hans bröst. ”Du skall heta Kefas.” Klippan. Namnet betyder något mer än identitet och person. Våra namn berättar vilka vi är. Våra namn bär också framtidens löfte. Namnet berättar vem vi kan bli och vem vi kan vara. Jesus ser att Simon kan och ska bli Kefas – Klippan. Jesus ser och vet att Simon kan bli och vara mer än vad han själv tror.
Följande dag kallar Jesus Filippos till efterföljelse. Jesus möter Filippos och säger ”Följ mig.” Såvitt vi vet sökte inte Filippos efter Jesus. Filippos var ingen ”sökare.” Han blev uppsökt. Filippos fann inte Jesus. Han blev funnen av Jesus. Det enda Jesus säger är ”Följ mig.” Inga förutsättningar, inga löften, inga krav, inga förväntningar. Jesus kallar Filippos till förutsättningslös efterföljelse. Någonting händer med Filippos och han berättar för Natanael att den någon som vi och vårt folk har väntat på är här nu. Den gamla tidens löften och förhoppningar har infriats i, med och genom Jesus, Josefs son, från Nasaret. Natanael är skeptisk. Kan det verkligen komma något gott från den där byhålan Nasaret? Det finns bara ett sätt att få veta. Och Filippos svarar ”Följ med och se!”
Vi lär oss fyra saker om tro och efterföljelse. Det första är att tron pekar bort från oss själva. Tillsammans med Johannes ska vi peka på Jesus med allt vi säger och med allt vi gör. Jesus är hela poängen med allt vad kristen tro handlar om. Det andra är att Jesus är här i högst konkret mening. Han ”bor” här hos oss, med oss och mitt ibland oss. Jesus är inte någon annanstans än här. Det tredje är att Jesus känner oss alla bättre än vi känner oss själva. Jesus vet vem du är, vem jag är och vilka vi är. Jesus vet också att vi kan bli och vi kan vara mer än vad vi själva tror. Det finns en Kefas i oss alla. Det fjärde är att efterföljelse är att ge sig ut på okänd mark. Att på riktigt med ärlig och uppriktig tro följa Jesus med och i livet det är att kallas ut till en alldeles ny och okänd framtid. En trons framtid som är fylld av hopp, av möjligheter och av stor glädje. Följ med och se!
