"Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem." (Apostlagärningarna 2:43-47)
Det är inget mindre än ett absolut mirakel att Evangeliet om Jesus Kristus har överlevt i två tusen år – trots de kyrkliga organisationerna. Inte tack vare – trots. Det var länge sedan församlingen var en gemenskap av troende, som delade livets nödtorft och mödor, som prisade Gud i jublade och uppriktig glädje. Den kyrkliga organisationen har gjort, och gör, vad den kan för att Kyrkans och troendegemenskapens lovsång ska tystna. Tystad av organisationens kärlek till sig själv. Den jublande och uppriktiga glädjens gemenskap ges ingen plats eller betydelse. Den är ju inte politiskt kontrollerad eller definierad.
Under årets kyrkomöte fortsätter den kyrkliga organisationen att göra vad den kan för att kväva Evangeliets livsluft och glädje med politiska organisationsformer. "Att kyrkomötet fått fram just detta förslag kan möjligen förklaras av att storpastoratsmodellen tillgodoser partiernas och kyrkopolitikernas vilja till koncentration, kontroll och rationellt styre. Kyrkan omvandlas efter modeller från samhället i stort och lämnar inget utrymme för kyrkans bärande principer" skrivs på SvD-brännpunkt idag. En bärande princip som åsidosätts är förståelsen av Svenska kyrkan som Kyrkan, som en gemenskap av troende kristna.
Vår kyrkas ledning och (stor del av) ledare tycks ha gett upp tanken på Svenska kyrkan som en religiös och teologiskt definierad gemenskap. Istället betraktas kyrkan som en politisk organisation. Kyrkans sociala arbete lyfts till exempel inte sällan fram som det viktigaste, ibland till och med som ett argument för att motivera avgiftsbetalning. Renodlade politiska tankefigurer används för att legitimera kyrkans existens och verksamhet. Och som grund för dess organisation. Det är förödande tydligt att Evangeliet helt läggs åt sidan.
En "enklare organisation är melodin" menar några i Malmö. Det blir lite som när orkestern fortsatte att spela uppmuntrande melodier medan Titanic sjönk. Total förnekelse av händelsens konsekvens behövs om Strukturutredningen "Närhet och samverkan" ska kunna anses vara framtidens melodi för vår kära Svenska kyrkan. I en tid när personlig samhörighet och tillhörighet i den lokala församlingens gemenskap är helt avgörande för kyrkans förankring i människors liv väljer vår kyrkas ledning, om förslagen antas, att omintetgöra förutsättningen för just dessa två. Ett absolut mirakel är fortsatt nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar