"Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra." (Psaltaren 147:1-7)
Halleluja! Lovprisa vår Herre och Gud. Att sjunga i glädje och tacksamhet. En sång som väller fram ur glädjen. En sång som inte går att hejda. En glädje som inte går att hålla kvar inom sig. En skrattande glädje som får röst och blir sång som inte låter sig hindras. När Gud har uppenbarat sig. När den omöjliga möjligheten har blivit en möjlig omöjlighet. När Gud mot alla odds ger sig till känna. Då brister hjärtat av glädjens sång.
För vår Gud samlar de skingrade. Skapar gemenskap av ensamhet. Vår Gud ger läkedom åt förtvivlan. Skapar hopp i djupaste misströstan. Vår Gud helar det som gått sönder. Skapar helhet i trasigheten. Vår Gud råder över verkligheten. Till universums yttersta gräns. I mörkret mellan stjärnorna rör sig Guds heliga Ande. Över tomhetens oändliga hav svävar vår Guds Ande med sin längtan efter skapelse, liv och gemenskap.
Vår Gud är stor. Större än allt. Större än verkligheten. Och vår Guds kraft är väldig. Vår Gud skapar något av inget. Kosmos ur kaos. Liv ur död. Och vår Gud är vis. Klok och erfaren. Ärrad av glädje och sorg. Gemenskap och ensamhet. Och vår Gud ömmar för de svaga. Tar sig an den som är utan egen kraft. Värnar om den levandes helighet och oändliga värde. Den gudlöse som är sin egen gud slås till marken av livets ändlighet.
Halleluja! Tacka vår Gud med sång och musik. För livet. För glädjen. För hoppet. För tilliten. För Kyrkan. För Jesus. För den Helige Ande. För förlåtelsens möjlighet. För att vi får ha varandra. För allt det vackra i våra liv. För att döden inte är livets slut. Sjung ut hjärtats tacksamhet för det levande livets fantastiska mirakel! Det är gott att sjunga till Guds lov, ära och pris. Sjung till Gud vår Fader och vän, som alltid oss älskat och älskar oss än. Sjung!
För vår Gud samlar de skingrade. Skapar gemenskap av ensamhet. Vår Gud ger läkedom åt förtvivlan. Skapar hopp i djupaste misströstan. Vår Gud helar det som gått sönder. Skapar helhet i trasigheten. Vår Gud råder över verkligheten. Till universums yttersta gräns. I mörkret mellan stjärnorna rör sig Guds heliga Ande. Över tomhetens oändliga hav svävar vår Guds Ande med sin längtan efter skapelse, liv och gemenskap.
Vår Gud är stor. Större än allt. Större än verkligheten. Och vår Guds kraft är väldig. Vår Gud skapar något av inget. Kosmos ur kaos. Liv ur död. Och vår Gud är vis. Klok och erfaren. Ärrad av glädje och sorg. Gemenskap och ensamhet. Och vår Gud ömmar för de svaga. Tar sig an den som är utan egen kraft. Värnar om den levandes helighet och oändliga värde. Den gudlöse som är sin egen gud slås till marken av livets ändlighet.
Halleluja! Tacka vår Gud med sång och musik. För livet. För glädjen. För hoppet. För tilliten. För Kyrkan. För Jesus. För den Helige Ande. För förlåtelsens möjlighet. För att vi får ha varandra. För allt det vackra i våra liv. För att döden inte är livets slut. Sjung ut hjärtats tacksamhet för det levande livets fantastiska mirakel! Det är gott att sjunga till Guds lov, ära och pris. Sjung till Gud vår Fader och vän, som alltid oss älskat och älskar oss än. Sjung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar