25 april 2013

#109. Den vackraste tiden...

Vi står på tröskeln till våren. Det är fortfarande lite svalt i luften. Så att man fortfarande gärna tar på sig kappan eller rocken när man ska gå ut. Solen skiner och idag är himlen klarblå. Luften är sval av vinden. Men våren knackar på dörren. Trädens grenar börjar fyllas av knoppar. Snödroppar, krokus och blåsippor har redan gått i förväg. Som om blommorna sade ”Nej, nu väntar vi inte längre” samtidigt som de vecklade ut sina vackra vita, gula och blå blommor. Som vore de vårens förtrupper och spanare. 

Just idag är en dag av påtaglig brytningstid. En dag som känns som om den var ett gångjärn. På ena sidan vinter, på andra sidan vår. Och den stora porten har just passerat brytpunkten och börjar luta åt våren. Det finns ingen tid som är vackrare än de här första dagarna av vårens början. Dagarna precis innan allting tar fart. Om några veckor är det varmt och allting är grönt. Om någon vecka har våren tagit fart och fått luft under vingarna. Men ännu väntar livet på livets återkomst.

Det är som om vi befinner oss i ögonblicket före uppståndelsen. Stunden innan livet börjar leva på nytt. Ögonblicket precis innan ögonblicket då livet kommer tillbaka till sig självt. En tid av väntan på hoppets infriande. Längtan efter löftets uppfyllande. Hoppet och löftet om livets återkomst. Snart bryter våren ut. Snart är livet tillbaka. Med värme, ljus och glädje. Den vackraste tiden är just nu. Precis innan vårens grönska bryter ut. Vackrast därför att löftets infriande är så nära. Livet är så nära. Alldeles snart börjar det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar