#176. Uppståndelsen…

"As nearly instinctive as they were, the Nicene decisions are the church's most decisive dogmatic achievement to date: they clearly differentiate the God of the gospel from the God of that culture through which the gospel entered its world mission, and in some descent from which the author and most readers of this work still live. Nicea teaches dogmatically: the true God needs, and the gospel provides, no semidivine mediator of access to him, for the gospel proclaims a God who is not in fact distant, whose deity is identified with a person of our history; antiquity's struggle to overcome a supposed gulf between deity and time is discovered to be moot in light of the gospel. Vice versa, any pattern of thought that in any way abstracts God 'himself' from this person, from his death or his career or his birth or his family or his Jewishness or his maleness or his teaching or the particular intercession and rule he as risen now exercises, has, according to Nicea, no place in the church. […] 

It is not sheer concern for truth that demands correction of Western trinitarian teaching. When logically detached from the biblical triune narrative, the Nicene-Cappadocian propositions about the immanent Trinity become formulas without meaning we can know. Augustine fully realized this: he taught that when we say 'one being' or 'three persons,' we communicate nothing at all, using these words only in order 'not to remain silent' and using these particular words only because church's tradition mandates them. But meaningless forms of words, or forms of words whose meaningfulness is posited but declared unknowable by us, can be recited but cannot be put to any other use. If propositions about God's immanent triunity are denied cognitive content, they cannot function in the life of the church or elsewhere in the system of theology."  (Robert W. Jenson)

När KG Hammar skriver om Jesus som en tankekonstruktion är det begripligt ur ett hermeneutiskt perspektiv. Det är sant att alla våra tankar är konstruktioner, så även varje tanke om Jesus. Men det är inte sant att Kristus kan reduceras till att endast vara en tankens konstruktion. Det är heller inte sant att det en händelses historiska fakticitet är irrelevant för dess betydelse i relation till oss, våra tankekonstruktioner och vår samtid.

Till exempel, det spelar roll om det verkligen fanns ett fartyg som hette Titanic som faktiskt sjönk eller om det aldrig funnits. Våra tankars konstruktioner i relation till Titanic formas av huruvida fartyget faktiskt existerade eller inte och om det faktiskt sjönk på riktigt eller inte. Det finns en kognitivt innehållsmässig skillnad mellan tankekonstruktioner som relaterar till en historiskt existerande händelse som Titanics förlisning och tankar som konstrueras i relation till annat, till exempel tankar i relation till Vogonerna i Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen". Det finns en avgörande skillnad mellan tankekonstruktioner som relaterar till den historiskt existerande tidens verklighet som vi lever i och tankekonstruktioner som relaterar till något annat.

Jesus uppståndelse från de döda är på så sätt inte förhandlingsbar. Det finns bara två alternativa svar på frågan om Jesus har uppstått från de döda. Antingen så har han uppstått eller så har han inte uppstått. Antingen så lever Jesus eller så är han fortfarande död. Alltså i historisk, konkret och faktisk mening, så som vi i vardaglig tal menar att något har hänt eller inte. Antingen så är uppståndelsen en faktiskt händelse i tiden eller så är den inte alls. Om Jesus inte har uppstått, om det inte är sant att uppståndelsen är en historisk och faktisk händelse, då har kyrkan ljugit i två tusen år. Då har varje dop, varje nattvard, varje begravning och varje gudstjänst i kyrkans regi ofrånkomligen varit lögner. Då bör varje präst och biskop genast ta av sig kragen och snarast kontakta alla de som har satt sitt hopp och sin tillit till det vi sagt genom åren och be om ursäkt för att vi har ljugit. 

Det är sant att vi alltid tolkar det vi erfar. Men det är inte sant att det är möjligt att lämna frågan om huruvida händelser vi läser om och tolkar faktiskt har hänt eller inte där hän. Om vi gör det så stänger vi in oss i våra egna tankevärldar och gör den enskilda människans tankekonstruktioner till alltings mått. Då har vi övergivit relationen till den Gud som uppenbarar sig i, genom och med den Jesus som kyrkans Bibel berättar om. Om vi menar att Jesus inte har uppstått i historiskt faktisk mening (som vi menar att andra historiska händelser faktiskt har hänt) kan vi inte längre göra anspråk på att vara en kristen kyrka. Då är vi någon annan form av gemenskap, men vi är ingen kristen kyrka.

Påståendet att Jesus är uppstånden i enlighet med vad Evangeliet berättar betyder allt eller inget – det är antingen eller. Därför att, bara den Jesus som faktiskt är uppstånden och lever på riktigt kan bringa kyrkan till verkligt och sant liv. Det är något våra tankar inte förmår.

• KG Hammar, Ja, Kristus är en tankekonstruktion (KT 7/11).
• Lars B Stenström, Kristus – en tankekonstruktion?
• Joel Halldorf, Våga se verkligheten (Sändaren 5/11).
• Josef Edebol, Diskussionen om kristen teologi undemineras (KT 1/11).
• #103. Robert har ordet...
• Jenson, Robert W., 1997: Systematic Theology Volume I; The Triune God. New York: Oxford University Press. S. 103, 113.

PS. Även trosbekännelsens övriga påståenden tål att funderas på.