#178. Att äta en jordgubbe...

Det är en sällsam upplevelse att äta en jordgubbe. Den röda färgen. Formen och de små kornen runt jordgubben. Konsistensen när fruktköttet möter tänderna, gommen och tungan. Sötmans smakrika safter som sprider sig när jordgubben mumsas på. Hela munnen fylls av en smakernas underbara symfoni när jordgubben tuggas och mosas. Att äta en jordgubbe är en säregen kognitiv upplevelse fylld av intryck. Ätandet av en jordgubbe är som sådant en händelse i tiden. En stund som blir till, händer och passerar i tiden genom att upplevelsen blir till i sinnenas möte med allt det kognitiva innehåll som finns i ätandet av en jordgubbe.

När den händelsen och upplevelsen är förbi, när jordgubben är uppäten och smakerna förbleknar, så finns bara minnena av händelsen kvar. Minnena av färgen, formen, konsistensen och smaken. De minnena kan återkallas och det är möjligt att reflektera, fundera och formulera tankar om dem – att skapa en tankekonstruktion som relaterar till minnena av jordgubben och ätandet av den. Den tankekonstruktionen kan förmedlas till och berättas för andra. I samma stund som tankarna konstrueras och förmedlas så går ätandet av jordgubben från att vara en kognitiv upplevelse till att vara en hermeneutisk kategori. Som sådan är den ett objekt för hermeneutisk förhandling genom berättande och tolkning.

Det hermeneutiska objektet är avskilt från den kognitiva upplevelsen och kan därför förmedlas vidare till andra i form av vittnesbörd. Den som ätit en jordgubbe kan berätta för andra om upplevelsen och berättelsen kan tolkas på olika sätt. Någon tolkar jordgubben som oaptitlig. En annan tolkar på annat sätt och får idén att göra en jordgubbstårta. Det spelar roll att jordgubben har funnits som ett faktiskt och historiskt existerande objekt och att ätandet av jordgubben var en faktisk händelse i den historiskt existerande tiden. Den tolkande processen påverkas huruvida jordgubben det talas om har funnits och finns eller inte. Det är dessutom inte möjligt att vittna om upplevelsen av att äta något som inte existerar.

Ett hermeneutiskt objekt kan inte ersätta det existerande objektet eller den kognitiva upplevelsen som det relaterar till. Upplevelsen av att faktiskt äta en fysiskt och i tiden existerande jordgubbe kan inte ersättas av en aldrig så målande berättelse om att äta en jordgubbe. Föreställningen om att berättelsen, det hermeneutiska objektet, den förmedlade tankekonstruktionen kan fungera som ställföreträdare för den kognitiva upplevelsen av att äta en riktig jordgubbe är möjligt bara om den egna upplevelsen saknas. Den som själv har smakat en existerande jordgubbe uppmuntrar hellre andra att också äta de jordgubbar som faktiskt finns, så att den kognitiva förstahandsupplevelsen kan få bli deras också.

Det finns en avgörande skillnad mellan en tankens konstruktion om en jordgubbe och att äta en faktisk jordgubbe. Dessutom, endast en tankekontruktion om en jordgubbe kan aldrig ligga till grund för en verklig jordgubbstårta som på riktigt kan delas med andra.