"Jag kan inte skada sanningen, bara främja den. Jag gläder mig när jag själv är svag och ni är starka." (2 Kor 13:8–9)
Det finns en sanning. Den där sanningen som vi har så olika uppfattningar om. Som vi förstår och värderar på så olika sätt. Evangeliets sanning. Ofta har vi olika uppfattningar om vad innehållet i den där sanningen är. Inte sällan diskuterar vi om den där sanningen ens finns över huvud taget. Eller om det bara finns sanningar av olika slag. Sådana där sanningar som är kontextuellt och hermeneutiskt beroende av oss och vår förmåga att tänka, förstå och formulera oss. Sanningar som inte är sanningen.
I Paulus verklighet finns den där sanningen och den lever oberoende av honom. Han kan inte ens skada den med sina tillkortakommanden. Sanningen i sig – Evangeliets sanning om Jesus – står stadig oavsett om Paulus lyckas eller om han kommer till korta. Men han kan främja den med sina förmågor. När han lyckas nå fram med berättelsen. När han med sin förkunnelse och sina brev väcker den tro, det hopp och den kärlek som väcker livsglädje och skapar gemenskap mellan människor. Då främjas Evangeliets sanning om Jesus.
Paulus vet av erfarenhet att han ibland kommer till korta, att han själv ibland är svag. Han vet att han ibland misslyckas med sin berättelse och sin förkunnelse. Att det han säger och försöker åstadkomma ibland inte leder till varken tro, hopp, kärlek eller gemenskap. Han vet därför hur viktigt det är att vi har varandra. När någon är svag finns det andra som är starka. Gemenskapens styrka består av att vi kan hjälpas åt att bära. Det finns utrymme för svaghet i en trygg gemenskap. Vår gemensamma tro bär den enskildes tvivel.
Vi behöver verkligen varandra. Med och tack vare – inte trots – våra olikheter. Våra olika uppfattningar och olika åsikter är inte till skada för det Evangelium som bär oss alla. Vi kan bara påverka Evangeliets liv i världen genom att främja det. Vi kan på riktigt glädja oss över våra olikheter. Det är våra olikheter som gör att det alltid finns någon som är stark när en annan är svag, och tvärtom. I det här livet behöver vi varandra, så att vi kan hjälpas åt att väcka tro, hopp och kärlek i den gemenskap som är kyrkan, öppen för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar