”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ’Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.’ Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ’Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.’” (Matteus 16:21–23)
Jesus och lärjungarna var nere vid kusten kring Tyr och Sidon. Därifrån vandrade de tillbaka inåt land och passerade utmed Galileiska sjön. Jesus försåg fyra tusen människor med mat och de fortsatte till trakten av Magadan där de bråkade med fariseer och saddukeer. De tog sig över till andra sidan sjön och de befinner sig nu i området kring Caesarea Filippi. Jesus har ställt några frågor om sig själv till lärjungarna. Vem tror de att han är? Petrus svarade självsäkert och självklart att ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Jesus bekräftade det Petrus sade och lade till att Petrus är klippan som Jesus ska bygga sin kyrka på. Jesus sade dessutom att Petrus ska få nycklarna till himmelriket. Man kan tänka sig att Petrus nog är både stolt och ganska nöjd. Han är ju en riktig klippa. Så långt allt väl.
Men sedan började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Det blev nog lite tryckt stämning när det där dök upp. De hade ju just fått höra allt det där om att Jesus var den levande Gudens son och att Petrus var en klippa som hade nycklarna till himmelriket. De hade dessutom, bara ett kort tag tidigare, sett att Jesus på något mirakulöst sätt fick maten att räcka till fler än någon trodde att det skulle göra. De hade hört när Jesus framgångsrikt diskuterade med de skriftlärda. De tyckte nog att de på något sätt tillhörde vinnarlaget. Så börjar Jesus att tala om att han ska lida och dö.
Petrus hörde nog inte riktigt det där om att Jesus skulle bli uppväckt på tredje dagen. Så han blev upprörd. ”Något sådant skall aldrig hända dig.” Petrus reagerade väl som de flesta av oss skulle reagera om vi fick höra att någon som står oss nära ska råka illa ut. Han blev upprörd och tänkte att han minsann skulle se till att det där som gör illa inte ska få hända. Petrus reagerade och agerade som många av oss gör om eller när tillvaron visar sig vara utanför vår kontroll. Vi säger nej, nej, nej. Det kan får ska inte hända. Det är högst mänskligt och fullt förståeligt. Men det skeende som Jesus är inblandad i ligger långt utanför Petrus eller någon annan människas kontroll. Det som ska ske behöver ske. Trots allt.
Jesus använder kraftfulla ord när han tillrättavisar Petrus. ”Håll dig på din plats, Satan.” I Petrus ord, i det som Petrus tror är omtanke, har Jesus hört samma röst som frestade honom i öknen efter att han blivit döpt. Den där Satans röst som utmanade honom att göra bröd av stenar. Som frestade honom att utmana Gud genom att kasta sig ner från tempelmuren. Som frestade honom med makt över alla riken i världen och deras härlighet. Den där Satan som frestade honom att ta kontroll över livet genom att ta kontroll över den makt som Gud nedlagt i honom. ”Gå din väg, Satan” sade Jesus då. ”Håll dig på din plats, Satan” säger han nu. Så lömsk är Satan, att han till och med använder sig av Jesus närmaste lärjunges röst för att försöka obstruera Guds verk till frälsning för människan och för alla människor. Men Jesus lät sig inte luras. Skeendet avbröts inte.
Guds frälsningsverk var och är sedan dess enträget pågående. Men Guds pågående frälsning av människan är ingen picknick i det gröna. Om inte förr så blev allvaret tydligt för lärjungarna där och då. Det handlar kompromisslöst om de yttersta tingen – om själva livet och om livets begränsning i den påtagliga döden. Det där som Petrus försökte och ville väja för. Men det finns ingen genväg och ingen väg förbi. Var och en av oss måste konfronteras av livets yttersta gräns på ett eller annat sätt. Inför att den dagen kommer finns det anledning att minnas det Petrus kanske inte riktigt hörde – att Jesus skulle bli uppväckt på tredje dagen. Jesus skulle lida och Jesus skulle bli dödad. Men Jesus skulle bli uppväckt på tredje dagen. Livet ska segra trots allt. Löftet om livets seger över döden är lika sant som det verkar osannolikt. Där och då. Här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar