Allting började med ett stort missförstånd. De tre vise männen, eller de tre stjärntydarna, har för alltid skrivit in sig i berättelsens historia som de tre som missförstod alltihop. De menade säkert väl. Det var inga onda avsikter som fick dem att ge sig iväg för att försöka hitta det där barnet som de hade hört talas om. Det skulle ju vara något alldeles särskilt med just det där barnet. Så de packade sina väskor fulla med gåvor värdiga ett kungabarn. De packade sina väskor fulla med världsliga rikedomar värdiga ett världsligt kungabarn. Det var med just det som hela missförståndet började. För den lilla gossen hade ingen tron och inget rike av denna världen som väntade på att han skulle bli myndig nog för den världsliga makten. Redan som nyfödd blev Jesus missförstådd och de första att missförstå honom var de tre välmenande männen från österlandet som trodde att han var en kung.
Kung Herodes blev orolig när han fick höra talas om att ett barn eventuellt skulle komma att utmana hans makt och myndighet. Det räckte med att det pratades om en judarnas kung för att Herodes skulle bli lite skakig. Han hade nog med bekymmer. Folket i Jerusalem med omnejd var svåra nog att hålla ordning på. Det sista han behövde var att de skulle få för sig att ett barn hade fötts för att bli deras kung. Han såg framför sig att det skulle göra folket ännu svårare att hålla ordning på och att hans tillvaro skulle bli ännu stökigare. Nej, så skulle han inte kunna ha det. Så Herodes började med all sin slughet och lögnaktighet smida planer för att göra sig kvitt hotet mot hans makt och hans lugn och ro. Kung Herodes är den andra som missförstår vem Jesus var, vem han skulle bli och vem han är. För Jesus föddes inte till att bli en kung av denna världen.
Herodes agerade som maktens män och maktens kvinnor alltid har gjort. Han ljög om sina avsikter och utnyttjade sedan cyniskt andra för att göra jobbet. Kung Herodes tog hjälp av rådgivare och skickade sedan iväg de tre välmenade och godhjärtade männen för att söka rätt på den lilla gossen. De fann honom så småningom och den lilla Jesus blev missförstådd för tredje gången. De tre välmenande männen lyfte fram sina dyrbara gåvor till den nyfödde. Guld, rökelse och myrra – världsliga rikedomar värdiga ett världsligt kungabarn. De tre vise männens gåvor visade, trots all sin välmening, att de helt och hållet hade missförstått vem det var som hade blivit född. För Jesus kungarike var inte av denna världen.
Jesus är missförstådd tre gånger redan som nyfödd.
Det första missförståndet är att Jesus är en kung i världslig mening. Jesus varken var eller är en kung i enlighet med våra mänskliga påfund och hitte-på ordningar om att det finns någon som är mer värd än någon annan. Jesus anspråk är betydligt större än så. Den lilla pojken Jesus är ingen mindre än Gud Fader Allsmäktig själv – skapare av himmel och jord, av allt som har varit, är och ska bli. Den världsliga och politiska makten i någon form av världsligt kungadöme är inget som är av intresse. Perspektivet är mycket större än så.
Det andra missförståndet är att Herodes tror att Jesus har kommit för att ta makten ifrån honom. När Jesus i själva verket har kommit för att rädda hans och alla andra människors liv. Jesus födelse, det faktum att Gud själv ger sig till känna för sin skapelse i ett litet skyddslöst och utsatt barn, handlar om inget mindre än livets kamp mot döden. Ett litet kungarike i en avkrok i östra medelhavet är inte ens ett kommatecken i den stora kosmiska berättelsen om livet och döden som får en dramatisk vändning i och med att Jesus föds.
Det tredje missförståndet finns i gåvorna som är dyrbara i världslig avseende. I all sin välmening är det gåvor som saknar allt värde i ljuset av vem Jesus är och i ljuset av det ärende som Jesus kommer med. För när det verkligen gäller – när ditt, mitt och våra hjärtan slutar att slå – då förlorar all världens guld, rökelse och myrra all betydelse och allt sitt värde. Det enda som då verkligen betyder någonting är att på riktigt våga se Jesus som den han verkligen har varit, den han fortfarande är och den han alltid ska bli – världens frälsare.
Om vi gör Jesus till en kung som ska råda över oss och andra i värdslig mening så fortsätter vi att missförstå vem han är. Om vi, som Herodes, vill tro att Jesus legitimerar världslig makt över andra människor så fortsätter vi att missförstå vem han är. Om vi envisas med uppfattningen att Jesus har någonting att göra med världsliga rikedomar, pengar och prestige, så fortsätter vi att missförstå vem han är. Trons relation till Jesus har varken med makt eller rikedomar att göra. Det handlar om inget annat än livet och döden.
Med miraklet som är Jesus födelse föds ett nytt hopp och ett nytt löfte in i världen – det verkliga hoppet och det verkliga löftet om att döden inte innebär livets slut. Trons relation till Jesus är att lita på att just det hoppet och just det löftet är sant. Alldeles på riktigt.
Varken mer eller mindre.
- En klok vän påpekade att den ovanstående satsen "Jesus är ingen mindre än Gud Fader Allsmäktig själv" leder tanken till en felaktig Treenighetsteologi. Det är sant, som självständig och ensam sats leder den tanken på villovägar vad det gäller en korrekt förståelse av Treenigheten. Min vän gav mig förslaget att ändra satsen till "Barnet i krubban är Gud själv, ett med Fadern, i mänsklig gestalt". Den satsen nyanserar tanken på ett bättre sätt i relation till Treeninghetens teologi. Tack för återkoppling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar