“Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: 'Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.' När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: 'Du är min älskade son, du är min utvalde.'" (Lukas 3:15-17, 21-22)
Dopet är någonting som är viktigt och dopet är någonting som är på riktigt.
Dopet kan sägas bestå av tre pelare – det handlar då om kärlek, förlåtelse och gemenskap. När vi döper någon så tar vi tre handfulla delar vatten och döper i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn. Det är den kristna Gudens eget namn. På något sätt, oklart hur, så är det Gud själv som med de tre delarna vatten vidrör den som blir döpt och viskar i öronen på henne eller honom – så att bara han eller hon hör: "Jag har skapat dig och älskar dig gränslöst, i Jesu namn kommer jag alltid att förlåta dig och i min Ande kommer jag aldrig någonsin att lämna dig ensam." Det gör att dopet består av Guds kärlek, Guds förlåtelse och gemenskapen med Gud. Det är det som gör att dopet är något som är viktigt.
Men för att de där tre orden ska bli på riktigt så behöver vi hjälpas åt och visa varandra vad de betyder. Det finns bara ett sätt som barnen kan få lära sig vad kärlek är. Det är genom att vi vuxna i barnens närhet konkret visar vad kärlek är. Det kan vi göra genom att vi älskar oss själva, älskar varandra och älskar barnen – och genom att vi uttrycker den kärleken på de sätt som vi uttrycker kärlek. Då kommer kärleken att bli en upplevd erfarenhet som gör att kärleken är något konkret som är på riktigt.
Det är likadant med förlåtelsens möjlighet. Det finns bara ett sätt som barnen kan få lära sig vad förlåtelse betyder. Det är genom att vi vuxna som är nära barnen konkret visar vad förlåtelse är. Det kan vi återigen göra genom att vi kan förlåta oss själva, att vi kan förlåta varandra och att vi kan förlåta barnen de dagarna som barnen behöver få förlåtelse. Och genom att vi uttrycker förlåtelsen när den behövs. Då blir förlåtelsens möjlighet en upplevd erfarenhet som gör att förlåtelsen är något konkret som är på riktigt.
Och så handlar det om gemenskap. Det nydöpta barnets viktigaste gemenskap är föräldrar och syskon. Så småningom växer gemenskapen med familj, släkt och vänner. Den där gemenskapen runt barnet – hur den än ser ut – är den näringsrika myllan som barnets små livsrötter ska få slå rot i. Och det är ur den gemenskapens mylla som barnet kan få i sig näring i form av självkänsla, självförtroende, tillit till världen och tillit till andra människor. Gemenskap blir då en upplevd erfarenhet som gör att gemenskap är något som är på riktigt.
Omslutna av den där gemenskapen, i ljuset av kärleken och med hjälp av förlåtelsen kommer barnen och vi alla tillsammans sedan att kunna växa upp och bli de fantastiska människor vi är ämnade att vara. Så, dopet är något vi gör tillsammans i kyrkan. Och vi gör det för att det är viktigt. Men jag önskar att man vill ta med sig dopet hem. Varje morgon ges en möjlighet att börja om igen med de där tre orden – kärlek, förlåtelse och gemenskap. När vi varje dag lever med de där tre orden blir dopet något som är på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar