#70. Askonsdagen...

"Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: 'Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?' Jesus svarade: 'Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta.'” (Mark 2:18-20)

Att fasta är inte i första hand att avstå från det ena eller andra. Ofta ges fastan ett perspektiv som får det att låta som att det handlar om att vända sig från något. Men fastan handlar om att vända sig till något.

Att fasta är att vända sin uppmärksamhet mot det som är viktigast och bortse från annat. Inte att vända sig från – att vända sig till. Fastan är en tid för att vända sig till en någon. Med hela sitt jag. Att vända sig till Jesus med allt som livet innehåller.

Att fasta är att vara uppmärksam på Jesus. När uppmärksamheten är fäst vid Jesus är det där med att avstå från saker mindre viktigt. Det blir mindre viktigt därför mycket av det vi fyller våra liv med är mindre viktigt än vår relation till Jesus.