Jag fick inte mitt namn när jag döptes, dopet är ju inte en namngivningscermoni. Mina föräldrar svarade på frågan om vilket namn jag redan fått och mitt namn nämndes. ”Vilket namn har ni gett ert barn?” frågar jag föräldrarna vid varje dop och det namn barnet har fått nämns högt inför Gud och församlingen. Det är som om jag frågar ”vem vill ni att ert barn ska bli?” För namnet och identiteten hänger intimt samman. Det späda barnet har fått det namn som genom hela hennes liv ska förknippas med vem hon är. Identiteten och namnet är inte åtskiljbara, varken för en själv eller för andra. Jag är den jag heter och mitt namn är den jag är. Med namnet får jag mitt Jag och min blivande identitet.
Det finns sammanhang som strävar efter kontroll över människors beteenden. Ofta börjar det med att kontrollera namnet. Så var jag, till exempel, under min värnplikt fråntagen mitt namn, som ersattes av ett ”befattningsnummer”. I tio månader var jag inte Patrik Pettersson utan 215 Pettersson. Likadant när jag gjorde militär utlandstjänst. Mitt namn och min identitet ersattes av ett nummer och en befattning. Det var förstås ett medvetet förfarande från det militära systemets sida. Att kontrollera namnet är att kontrollera identiteten och, i förlängningen, ett sätt att kontrollera beteendet.
Det är också den vägen som ondskan ofta nästlar sig in i världen. För att ondskan ska få fritt spelrum behöver människor övertygas om att andra människor är något annat än just människor. Det första steget är att ta ifrån människan hennes namn och kalla henne något annat – något som leder bort tanken från det faktum att människan har en identitet som gör henne mänsklig. Inom vissa System ersätts människans namn helt sonika med ett nummer, som helt tar ifrån människan hennes identitet och ersätter den med en avhumaniserad etikett. Att ta bort namnet är då att radera den mänskliga identiteten, vilket i sin tur raderar gränserna för hur den människan kan, ska och får behandlas.
Minns till exempel att nazisterna tatuerade ett nummer på varje koncentrationslägerfånges arm, ett nummer som ersatte den enskildes namn och mänskliga identitet. Betänk också hur den avhumaniserade etiketten ”terrorist” idag används i olika sammanhang och legitimerar allsköns vidrigheter mot både enskilda människor och folkgrupper. Fundera även på vad ordet och begreppet ”invandrare” gör med din egen föreställning av den där andra människan – som faktiskt har ett eget namn, en egen identitet och ett eget Jag.
Avhumaniserade etiketter och begrepp är enkla att ha olika åsikter om. De skymmer det faktum att det handlar om människor av kött och blod, med känslor, tankar och relationer till andra. Det är det lömska, och enda, syftet med att använda avhumaniserade ord om andra.
Jag är den jag heter och mitt namn är den jag är. I historiens ljus och i skenet av samtidens händelser är det angeläget att vi ofta påminns – och påminner varandra – om att var och en av oss har ett eget namn och en egen identitet som ingen har rätt att ta ifrån någon annan. Vi har rätt att bli kallade vid namn och vi är skyldiga att kalla varandra vid namn. Vi får aldrig acceptera – inte i något sammanhang alls – att människor benämns med eller pratas om med avhumaniserade etiketter och begrepp. Vi får aldrig glömma att varje enskild människa har ett eget namn och en egen mänsklig identitet som är av oskattbart värde.
Varje människa är en gränslöst älskad någon med ett eget Jag. Precis som du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar