#158. Livets bok...

"Tack för din reflektion. Jag har inget problem med att förstå 'Livets bok' som Guds utkorelse av människan och hela skapelsen." (@BiskopAntje på Twitter 2013-10-04)

Men, Uppenbarelseboken etablerar begreppet "Livets bok" i relation till martyrerna och en kyrkans apokalyptiska eskatologi. Det framgår väl hyfsat tydligt att Uppenbarelsebokens "Livets bok" snarare har formen av ett predestinationens register som sorterar människor vid tidens slut än avses vara en utgångspunkt för en allomfattande universell utkorelse.

"Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar." (3:5) "Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma." (17:8) "Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar." (20:12) "Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön." (20:14-15) "Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok." (21:27)

Så, just begreppet "Livets bok" är kanske mindre användbart – även om det är ett vackert uttryck i sig – som ett begrepp för Guds utkorelse av människan och hela skapelsen. Om det inte är någon annan "Livets bok" som avses förstås. Vad det gäller utkorelsen av människan och skapelsen är det mer fruktbart att följa Barth i tanken och förstå Kristus som utkorelsens centrum. Kimlyn Bender ger en god sammanfattning:

"Election is, on this account, the decision in which Jesus Christ lives with God and is thus an election of grace, in which God has determined himself to be for the world in Jesus Christ, and in doing so to be gracious to the world. Jesus is the personal realization in time of God's eternal gracious covenant with the world (CD II.1, 100-102). Yet even though the eternal election of Jesus Christ is a gracious one, this does not entail that only election and not reprobation remains. Election is still of a two-fold form, though now Christ himself is both the elect and the reprobate, even as he is both the electing God and the elected human being in one. In regard to the former relation of Christ as elect and reprobate, Barth contends that Christ's suffering and death signify that in the incarnation God has taken upon himself 'all the consequences of man's action — his rejection and his death' (CD II.2, 124). In Christ, God has both elected humainty for fellowship with himself and taken up humanity's own reprobation."

Nåväl, det här får väl avrunda för den här gången. Till biskop Antje – tack för att du tog dig tid att läsa och tack för din respons.

• Bender, Kimlyn J., 2005: Karl Barth's Christological Ecclesiology. Surrey: Ashgate Publishing Limited. S. 114
• Biskop Antje responderar via Twitter. Dialogen kan läsas här.