#157. Biskop Antjes utmaning…

"'Gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.' (Jesus) Det finns trots allt ett register som är OK. [#söndagsord] Mikaelidagen"

"Du, tweeten är baserad både på Karl Barth och på teologi efter Auschwitz. Det utmanar, kan t o m missförstås. Pax!"

(@BiskopAntje på Twitter 2013-09-28)

Med det här tar jag biskop Antjes ord på allvar och försöker anta utmaningen. Ambitionen och avsikten är inget annat än att försöka undanröja missförstånd. Jag utgår från att biskop Antje menar det som skrevs och skrev det som menades. Även om det som skrevs kan tyckas vara en kort bagatell så väcker det en och annan fråga om man tar det på allvar. (Här förutsätts också att teologi är på allvar.)

Det jag först reagerade på var att biskop Antje – med orden om att det "trots allt finns ett register som är OK" i relation till Lukastexten – verkade sätta Guds löften i Kristus i ett analogt förhållande till de olagliga register polisen har upprättat över Romer. Vilket register, som inte är OK, avses annars? Allvaret i polisens olagliga registrering kan ju inte ha undgått någon. Det kan bara betraktas som en småsak om man inte tar det som skrevs på allvar. Med sin tweet öppnade biskop Antje dessutom teologins egen Pandoras ask. Idén om ett himmelskt register av upptecknade namn hör ju hemma i det kluster av tankar som omgärdar kyrkans predestinations- och utkorelselära.

Det som sägs om den saken i vår kyrkas bekännelse finns i Konkordiebokens elfte artikel (rätta mig om jag missat något). Utkorelseläran där är påtagligt kristocentrisk men saknar alla kategorier som liknar en registertanke. Läs gärna själv och fundera på om tanken på "ett register som är OK" är ett uttryck som passar ihop med det som sägs om utkorelsen där. Idén om "ett register som är OK" leder snarare tanken åt den dubbla predestinationslära som är central i delar av Calvins teologi, och som emotsägs i Konkordieboken. Det borde inte vara ointressant att åtminstone fundera på det hela. En biskops officiella uttalanden borde väl höra ihop med och stå i relation till kyrkans bekännelse och lära. Eller?

Men det kanske mest intressanta med biskop Antjes tweetar är påståendet i tweet två, att tanken på "ett register som är OK" är baserad på Karl Barths teologi. Ingen blir väl gladare än jag om en av våra biskopar låter sig inspireras av Barth och hans teologi. Men påståendet är både anmärkningsvärt och uppseendeväckande för den som tar teologi i allmänhet, och Barths teologi i synnerhet, på allvar. Därför att det är, såvitt jag förstår, ett helt orimligt påstående.

"The innovation which Barth introduced into the Reformed doctrine of predestination consisted in his rejection of the classical division of the human race into two fixed groups (the elect and the reprobate) whose numbers were fixed and determined from eternity–past by God's decree." (McCormack s. 372)

Vad är ett himmelskt "register som är OK" annat än just en sådan fixerad förteckning som Barth enligt McCormack avvisar? Predestinations- och utkorelseläran finns hos Barth i en helt annan och förändrande form. I The Epistle to the Romans (1922) etableras predestinationsläran som ett uttryck för Guds absoluta frihet i relation till människan med stöd av Paulus utläggning av berättelsen om Jacob och Esau i Rom 9. I The Göttingen Dogmatics från 1924 befäster Barth läran om predestinationen som ett uttryck för Guds absoluta frihet. Samtidigt formuleras både utkorelsen och fördömelsen som varande Guds verktyg i räddningen av människan.

"Predestination means neither fixed will of election and rejection nor vacillation between the two. Its point and goal are always election, not rejection, even in rejection. Rejection does not take place for its own sake but in revelation of the righteousness of God in order that God's mercy might be manifested in his election, and in order that in it all, though in this irreversible order, God himself might be known and praised. For God's electing the decisive point is that God's revelation, which has become possible through his incarnation in Christ and the gift of the Holy Spirit, should unequivocally proclaim our election. Those who are adressed in Christ by the Spirit are elect and not rejected. Rejection does not have the same significance. We cannot deny it. We must always remember it. We must insist on it. Yet it is the shadow side of election." (The Göttingen Dogmatics s. 460)

I Church Dogmatics II.2 får predestinations- och utkorelseläran sin slutliga form hos Barth. Guds absoluta frihet är fortfarande det bärande elementet och både utkorelsen och fördömelsen förläggs i Kristus själv till förmån för mänskligheten och människan. Det radikala nytänkandet hos Barth är brottet med tanken på predestinationen och utkorelsen som något som Gud gör med/mot människan. Istället är det Kristus själv som är centrum för både predestinationen och utkorelsen – som både den samtidigt utväljande och förkastande, som både den samtidigt utvalde och förkastade.

"The doctrine of election is the sum of the Gospel because of all words that can be said or heard it is the best: that God elects man; that God is for man too the One who loves in freedom. It is grounded in the knowledge of Jesus Christ because He is both the electing God and elected man in One. It is part of the doctrine of God because originally God's election of man is a predestination not merely of man but of Himself. Its function is to bear basic testimony to eternal, free and unchanging grace as the beginning of all the ways and works of God." (Church Dogmatics II.2, s. 3)

Det finns förstås mycket mer som kan sägas både om predestinations- och utkorelseläran och om Barths förståelse av den men det här får räcka för stunden.

Oavsett vilken åsikt man har om Barths dogmatik så använder Barth – såvitt jag förstår – inte några kategorier som kommer i närheten av något som liknar "ett register som är OK" någonstans i läran om predestination och utkorelse. Så, när biskop Antje påstår att tanken på "ett register som är OK" bestående av upptecknade namn i himlen är baserad på Barths teologi så ger det intrycket att hon antingen inte har läst på eller att hon utgår från en helt ny förståelse av vad Barth försökte få sagt. Det skulle förstås vara av stort intresse att få höra hur en sådan ny förståelse av Barth i så fall ser ut i sin helhet.

Hur det hela hänger ihop med "teologi efter Auschwitz" lämnar jag till biskop Antje att förklara då jag inte riktigt förstår vad uttrycket "teologi efter Auschwitz" konkret syftar på.

Min poäng är: En biskops främsta och viktigaste uppgift är varken att vara en prisad opinionsbildare eller en medial kyrklig gestalt. En biskops främsta och viktigaste uppgift är att med genomtänkt och ansvarsfullt formulerad teologi tala sant om kyrkans Gud. Om den uppgiften ska tas på allvar så räcker det inte med den teologiska lättja som kom till uttryck i biskop Antjes twittrande häromdagen. Och kyrkans ärende är alldeles för viktigt för att inte försöka säga något om det. Biskop Antje, och våra andra biskopar, kan väl bättre än så?

• Svenska kyrkans bekännelseskrifter, 1985: Konkordieboken, XI. Göteborg: Verbum. S. 531-535
• Gerrish, B. A., 2000: The Oxford Companion to Christian Thought: Hastings, Adrian & Mason, Alistar & Pyper Hugh (eds.), Calvin, John. New York: Oxford University Press. S. 90-91.
• Fergusson, David A. S., 2000: The Oxford Companion to Christian Thought: Hastings, Adrian & Mason, Alistar & Pyper Hugh (eds.), Predestination. New York: Oxford University Press. S. 562-564.
• McCormack, Bruce L., 1995: Karl Barths Critically Realistic Dialectical Theology; Its Genesis and development 1909-1936.  New York: Oxford University Press.
• Barth, Karl, 1968: The Epistle to the Romans. New York: Oxford University Press. S. 340-361.
• Barth, Karl, 1991: The Göttingen Dogmatics. Eerdmans Publishing: Grand Rapids. Utg. på tyska 1990 av Theologischer Verlag Zürich. S. 440-475.
• Barth, Karl, 2009: Church Dogmatics II.2 The Doctrine of God. T&T Clark: London. Utg. på tyska 1940-42 av Theologischer Verlag Zürich.

PS. Det kan vara så att jag fortfarande har missförstått alltihop. Berätta gärna på vilket sätt i så fall, så får jag möjlighet att ompröva och omvärdera.