"Jesus sade: 'Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.'" (Markus 4:26–29)
Guds rike är inte en samhällsordning. Vi kommer aldrig att kunna skapa något som vi kan relatera till eller betrakta som Guds rike. Guds rike är inte ett geografiskt ställe som kan pekas på. Jesus berättar om vad Guds rike är och det är någonting helt och hållet annorlunda. Samtidigt är det något som är helt och hållet välkänt och välbekant för oss. Guds rike är inte av denna världen och samtidigt är den här världen alldeles genomsyrad av och helt och hållet indränkt i Guds eget rike.
Ett rike är en plats. Ett ställe där någon har rätt att säga att det här är mitt rike, det här är en plats där jag råder. En sådan plats är avgränsad och tydligt definierad. Det finns ett innanför rikets gränser och det finns ett utanför rikets gränser. Det är skillnad mellan att befinna sig innanför och att befinna sig utanför rikets gräns. Riket upprätthålls av att det råder ordning inom dess gränser. Utanför riket råder en annan eller ingen ordning. Guds rike är ett sådant rike. Men dess gränser är av helt annat slag än våra gränser.
Jesus berättar om Guds rikes gränser. Rikets ena gräns är övergången från icke-existens till levande existens. När utsädet kommer ner i jorden börjar livet existera som en möjlighet innanför fröets skal. När fröet hamnar i näringsrik mylla väcker Guds livgivande livsande livet till levande liv. Som en omärkbar gnista i myllans mörker väcks livets frö och livet börjar att leva. Omärkbart och alldeles tyst skapas levande liv nere i den näringsrika jordens mörker och gränsen in till Guds rike är passerad. Allt och alla levande lever i Guds rike.
Rikets andra gräns är skördens tid. När strå har växt till ax som har blivit moget vete. Då går skäran och skörden bärgas. Att skörda är inte att avsluta liv. Att skörda är att ta vara på det levande livets mogna vete. Ett vete som förädlas till mjöl som förädlas till näringsrikt bröd. När skördetiden är inne förändras livet utan att avslutas. Det Guds rike vi känner till som vårt levande nu förändras till det Guds rike vi inte känner till. På andra sidan av dödens tröskel lever livet vidare på ett nytt och på ett tills dess okänt sätt.
Guds rike är ett evigt rike som är en plats i tiden snarare än en plats i geografin. Guds rike är just det här innevarande och flyktiga ögonblicket. Det levande livets ständigt pulserande och passerande nu är Guds rikes centrum. Guds rike är våra dagar och våra nätter. Det är just i detta levande liv som vi har att gå från frö till strå till ax till moget vete. En dag är skördetiden inne. Då förändras livet till något annat utan att ta slut. Guds eviga väsen består av Guds trofasthet till livet. Det liv som ständigt och på nytt väcks till nytt levande liv.
Allt liv väcks till levande i mörker och i tystnad. Fröet väcks till liv i myllans mörker. Gud väcker människor och djur till liv i livmödrars mörker. I mörkret omslutna av bräckliga äggskal väcks varelser till liv av Guds livgivande livsande. I havens djup, i jordens mörker, i kroppar, innanför skal, i frön – överallt där livet börjar leva råder mörker som blir det levande livets fantastiska ljus. Vi vet inte hur. Men det händer hela tiden. Guds rike envisas med att bli till i varje ögonblick. Skapat av Guds oändliga kärlek till livet och allt levande.
Guds rike är den plats i tiden där allt och alla levande lever – ett här och nu som varar i evighet. Alldeles på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar