Att leva i ett demokratiskt samhälle är ett stort privilegium. Det betyder att var och en äger friheten att ha och uttrycka sin åsikt. Det betyder att vars och ens person är och ska gå säker oavsett åsikter. Den personliga tryggheten och integriteten ska garanteras av det demokratiska systemet. Det innebär också att det är nödvändigt att acceptera andras åsikter och uppfattningar, även de åsikter och uppfattningar som går emot den egna ståndpunkten. Till det kommer den nödvändiga förmågan att kunna skilja mellan sak och person, en förmåga vi alla ständigt behöver öva på.
En demokratisk ordning betyder även att var och en erbjuds möjligheten att omvärdera sina ståndpunkter i mötet med andras åsikter. Det är tillåtet att ändra uppfattning i ljuset av andras goda argument och egna nya erfarenheter. Att ge sig själv möjligheten att förstå på nya sätt, utvecklas och förändras. Det är också nödvändigt att tillskriva andra samma förmåga och möjlighet att förstå, utvecklas och förändras. Att försöka se sig själv i den andre. Inte minst behöver vi ge oss själva och varandra tillåtelse att misslyckas. En tillåtelse att pröva de egna tankarna och de egna argumenten genom att uttrycka dem i ord och text. Utan att genast hugga efter strupen om vi inte håller med.
En demokrati är beroende av det där ständigt pågående samtalet, diskussionen och debatten. Demokratins själva väsen och liv är det samtal och den diskussion som pågår inom oss och mellan varandra. I kyrkans sammanhang är det kyrkans eget inre och nödvändiga samtal med sig själv. Vår kyrkas demokratiska ordning betyder inte enbart att vi får göra våra röster hörda genom att rösta vart fjärde år. Att vår kyrka är demokratisk betyder framför allt att det där offentliga samtalet är vår kyrkas organisatoriska livsluft.
Som varje demokrati är kyrkans demokrati behäftad med både rättigheter och skyldigheter. I någon mening är det vår gemensamma skyldighet att hålla det där offentliga samtalet levande. Därför att en demokrati förtvinar utan ett aktivt deltagande av dem som lever och rör sig i den. Så gör din röst hörd. Tycker du att politiska partier hör hemma i kyrkans styrande organ? Tycker du inte att de hör hemma där? Hur tänker du om ledningen av vår kyrka och om ditt eget ansvar? Vad är viktiga egenskaper hos allas vår ärkebiskop? Vem anser du passar för uppgiften? Vad är kyrkans och församlingens viktigaste uppgifter? Hur ska de genomföras? Oavsett vad du har för åsikter om vad – gör din röst hörd.
Att göra sin röst hörd är att utsätta sig för risker. Risken att bli ifrågasatt, risken att bli missförstådd, risken att bli pekad på, risken att misslyckas. Men vad är alternativet till att vi alla hjälps åt och tar ansvar för kyrkans offentliga samtal genom att ta den risken? En kyrkans tystnad, både inåt och utåt? Demokratins levande och livgivande ande är det offentliga samtalet. Det gäller även vår kyrkas demokratiska ordning. Om du är tyst så tystnar vi. När vi tystnar så tystnar kyrkan. Och när kyrkan tystnar så förtvinar den.
Så, gör din röst hörd – i tillit till och i förtröstan på att vi alla har tillstånd att misslyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar