#21. Dawkins uppgift...

"In predestinating Pharaoh to hardening, God pays no attention to his human qualifications. Moses has no pre-eminence over Pharaoh. Both stand humanly under the harshness of God; from this point of view Moses and Pharaoh are interchangable. […] When we contrast Moses and Pharaoh we are not concerned with some nice differentiation of soul, or with the distinction between two 'personalities' but with the unobservable paradox of election and rejection. […] We are concerned with that quality which lies beyond psychological description, and which cannot therefore be treated as a quality belonging to this or that psychological subject. Our definition of the man Moses as elected and of the man Pharaoh as rejected is repellent, meaningless, and utterly incapable of proof. The election of the one and the rejection of the other have meaning only in the freedom of God and by the miracle of revelation, and the very purpose of the occurence is – to show in thee My power, and that My name may be declared throughout all the earth (Exod. ix. 16). The purpose of the rejection of Pharaoh could be, and in fact is, identical with that of the election of Moses. Both are servants, not masters: servants of the will of God." (Barth s. 352)

Richard Dawkins besökte Sverige i veckan och höll bl.a. en föreläsning om sin nya bok. Kristen Opinion var där och berättar om hur det var. Det är svårt att förstå varför troende kristna människor ibland blir så upprörda av Dawkins, eller av Hitchens, eller av någon annan som ställer svåra frågor. Det är svårt att förstå av flera skäl. Det första skälet är att svåra frågor om trons innehåll och om hur tillvaron är beskaffad är en konstituerande del av kristen tro i sig själv. Ingen fråga om livet och tillvaron borde vara främmande för den som är kristen och tror. Inte ens de frågor som förnekar tron. Det borde inte finnas en enda svår fråga som den kristne inte redan har ställt till sig själv.

Det andra skälet är upprördhetens brist på tillit. Ur ett kristet teologiskt perspektiv står ingen människa utanför Guds nåd. Inte ens den som förnekar att det finns någon nåd eller någon gud som kan visa nåd. Att tro är att lita på att det är så. Det är förstås inte alltid lätt. Men kristen tro är inte – och ska inte vara – lätt. Det finns inga skäl alls att säga emot vetenskapligt förankrade verklighetsbeskrivningar Vetenskapens olika discipliner har berikat livet och tillvaron för ett oräkneligt antal människor och är våra bästa verktyg för att förstå mer av tillvaron. Samtidigt vittnar Kyrkan envist om, och har, en nedärvd tillit till den Guds nåd som mot alla odds – och trots allt – ger sig till känna och inkluderar alla.

Det tredje skälet är vi tycks ha glömt Kyrkans berättelser. Motstånd är inget nytt. Har vi glömt varför Farao inte lät folket ge sig iväg för be till Gud på berget? Har vi glömt att även Farao hade en uppgift? Har vi glömt att Samaria föll till Salmanassar av en anledning? Har vi glömt varför Nebukadnessar intog Jerusalem och plundrade templet? Har vi glömt att folket till slut befriades från Egypten och att exilen i Babylon inte varade för evigt? Har vi slutat att läsa om hur och varför Gud har agerat med sitt folk i tidigare tider? Har vi därför glömt att motståndet ibland kommer från Gud själv? Har vi glömt att det inte sällan är Gud själv som ställer de där svåraste frågorna till oss, av en anledning?

• Barth, Karl, 1968: The Epistle to the Romans. New York: Oxford University Press.