#22. Förändring...

"It is the hurt brought to speech that moves God to newness. Where the grief is silent, the newness does not come and the old order survives another season. But where the grief has its honest say, the news of God's newness is strangely visible. […] Jesus' main conflict is with the managers of the old order who do not know of its failure and who will do whatever is necessary to keep the grief from becoming visible. For if the grief does not become visible, the charade of the old order can be sustained indefinintely. And then newness will never come." (Brueggemann s. 44)

Smärta kräver ärlighet. När det gör ont på riktigt är det inte möjligt att hålla god min. Den där smärtan som inte går att dölja bakom ett låtsasleende kan vara av olika slag. Den kan ge sig till känna i våra egna privata liv, med förlust eller sorg. Den kan ge sig till känna som en livets egen smärta, en "weltschmerz" som känns in på bara benen. Den kan också ge sig till känna i pur frustration över sakernas tillstånd. Oavsett hur den där smärtan ger sig till känna så behöver den få en konkret form med hjälp av ord. Icke-verbaliserad bedrövelse ligger som en våt, tung, grå filt över tillvaron och kväver förnyelsen.

Jesus kämpade mot den smärtsamma ordningens bevarare, och Jesus kämpar fortfarande. Mot dem som vill att tystnaden ska råda så att inga cirklar rubbas. Mot dem som håller fast vid den för stunden rådande ordningen, som betraktar nuets innehåll som bestående. Mot dem som håller fast vid det som inte låter sig fångas, som skapar den smärta som är rädslan för förändring. Mot dem som till slut håller fast i smärtan själv eftersom det är det enda som till slut finns kvar. Mot dem som därför inte vill prata om det av rädsla för att smärtan ska bli synlig. Tills bevaradet av den rådande ordningen blir en tom charad.

Jesus kämpar för Kyrkans förändring, för den Kyrkans förnyelse som är det levande livet. Den som kämpar mot livet genom att kämpa för kyrkans bevarande av nuet kämpar mot Jesus själv. Därför att livet i sig är förändring och förnyelse. Det som inte förändras och förnyas är per definition dött. Det förändrande livets motsats är den bestående döden. Det levande och förändrande livet behöver formuleringen av smärtan. Kyrkan behöver sätta ord på den smärta som kommer av rädslan för förändring, rädslan för den okända framtiden. Därför att allt som är levande är satt i ständig förändring och förnyelse, även Kyrkan.

• Brueggemann, Walter, 1986: Hopeful Imagination. Fortress Press: Philadelphia.