"What we find in the liberal churches is a radical erosion of doctrinal seriousness, over the last twenty years or so. Accompanied by a capitulation to our therapeutic culture and various forms af new age spirituality, if not old age gnosis. But it's not much easier to define the word evangelical these days. What's interesting is that the loss of doctrinal seriousness I just described as characteristic of today's liberals has been documented in the evangelical churches as well, in a resent book by David Wells. […] Where theology is carried out in a hot-house atmosphere, with emotions running high, where extensive documentation and rigorous argumentation are made casualties by the need to get something into print quickly in response to the last polemical pamflett. There theologians have failed to provide the churches with the kind of theological leadership they desperately need." (McCormack)
Det senaste årets inomkyrkliga diskussion – eller kanske mediala debatt – har lämnat en hel del i övrigt att önska. Skamlösa angrepp med du-är-nästan-som-en-massmördare retorik, personlig medial förföljelse baserad på partipolitiska motsättningar och illa dolda nätverksbaserade försök att tysta motståndare med hjälp av kyrkans egna ordningar. Ett litet men inte uttömande axplock. Förutom att den inomkyrkliga överklassens strukturer blivit något tydligare så har det också framgått att kyrkans frågor i första hand ska betraktas ur ett politiskt perspektiv. Teologiska perspektiv avskrivs med hjälp av citationstecken.
Bruce McCormacks inledande ord stämmer lika väl in på vår Svenska kyrkan som de gör på hans eget amerikanska sammanhang. Luthersk och evangelisk? De underliggande teologiska och doktrinära frågorna kring de två orden tycks bekymra få. Inte ens när vår kyrkas identitet stod på den mediala agendan gavs teologisk reflektion något utrymme. Den dörren stängdes med hänvisning till en massmördare i ett annat land. Det bristande inomkyrkliga intresset för de egna teologiska och doktrinära frågorna har varit påfallande. Lika påfallande är det stora kyrkliga intresset för politiska frågor. Och terapeutiska förstås.
Det är onekligen en för kyrkan prekär omständighet att politisk följsamhet tycks vara mer meriterande än teologisk stringens och teologisk tydlighet både vid val av våra ledare och i den mediala debatten. En politiskt definierad medial pamflett- och opinionsteologi ges ofta plats på bekostnad av utförligt dokumenterade teologiska ståndpunkter och väl underbyggda teologiska argument. Som en gökunge i det kyrkliga boet. Vi påstår ju att vår kyrka är en Luthersk Evangelisk kyrka. Men det betyder inte en kyrka vars reformation legitimerar teologisk nihilism. Så vad menar vi egentligen? I teologiskt och doktrinärt avseende?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar