#24. Nyheter och religion...?

"First, since Hezbollah is an Islamic movement, it falls under a de facto relationship with a supreme leader known as the 'holder of religious leadership, commitment and authority.' This person does not necessary have to be from a particular nationality or tribe... [...] This relationship with this religious supreme leader is very important for our Islamic movement, regardless of whether he is in Najaf or Neauphlesle-Chateau, or whether he is a leader holding sway over an entire country. The point I am trying to make is that our relationship to that leading, scholarly, and legal position is very important to us, regardless of whether the Islamic Republic [of Iran] exists or not. [...] The relationship is therefore not subject to geography or nationality; it is a matter of religious scholarship and legality, regardless of where it is located. From the very beginning, we believed in the wialyat al-faqih, the guiding supreme leader, as someone who can lead the Islamic nation towards regaining its identity, its existence as an entity, and its self-esteem. We believed that Imam al-Khomeini, to whom we gave the name of 'Imam of the Disposessed,' could have helped the weak and disposessed of this world get rid of their opressors, even if they were not Muslims and had not chosen him as their leader, simply because they were persecuted, abandonded, and mistreated. [...] We do not receive instructions from any ministry, nor any other authority. The same goes for the supreme leader and the Imam; they do not interfere in our personal affairs–they just formulate the general policy line. For example, both the supreme leader and the Imam, who wields legal authority, believe that we are an occupied country and that, as such, it is our legal right to resist this occupation." (Sayyed Hassan Nasrallah, ur en intervju i den libanesiska tidningen "Nida al-Watan", 31 augusti 1993.)

En film om Muhammed river upp tillvaron och vi ser nyheter om politisk turbulens, om våld och död i delar av vår värld som är ganska obekanta för de flesta av oss. Förutom de geografiska avstånden finns sociala, kulturella, språkliga, politiska – och inte minst religiösa – avstånd mellan majoriteten av oss här i Sverige och de människor som orsakar och drabbas av våldet. Stereotypa uppfattningar och fördomar frodas när våldet flimrar förbi på TV. Ord som "extremister" och "islamister" döljer de oceaner av okunskap som finns hos oss i relation till det som händer och fyller nyheterna.

Få av oss TV-tittande svenskar har väl någon egentlig insikt i vad som händer, varför och vilka som agerar. Det blir extra laddat när det religiösa rastret är så tydligt. Hur muslimska samhällen fungerar kan väl få av oss, som inte själva är muslimer, särskilt mycket om. Handen på hjärtat – hur många kan ens redogöra för skillnaden mellan shia-islam och sunni-islam? Det blir ännu mer komplicerat när ord som "islamist" används. Komplicerat därför att orden relaterar till företeelser som är socialt, kulturellt, språkligt, politiskt och religiöst obekanta för de flesta av oss i Sverige.

Tjugo år gamla citat tagna ur sin kontext är förstås ingen uttömmande källa för att förstå samtida händelser. Men att försöka förstå kan väcka insikten om att det som flimrar förbi som nyheter är mycket komplicerade processer med många och olika sociala, ekonomiska, politiska, religiösa, etniska, kulturella och känslomässiga komponenter. Kanske kan vi inse att våra uppfattningar om det som händer skiljer sig ganska mycket från verkligheten. Den kanske viktigaste insikten är väl att vi faktiskt inte alls förstår det som händer, och att verklig religionsdialog är något som är mycket svårt när det gäller.

• Voice of Hezbollah; The statements of Sayyed Hassan Nasrallah. 2007. Utg. under red. av Nicholas Noe. Verso: New York. S. 132-134