4 maj 2014

#249. Tredje söndagen i påsktiden…

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.” (Johannes 10:27–30)
Att följa någon är att ha, att känna och att visa förtroende för denna någon. Förtroende är något ömsesidigt. Som byggs upp av att lyssna på och av att vara lyssnad på. Att känna någon och att vara känd av någon. Det tar tid att lära känna varandra och det tar tid att bygga förtroende. Det börjar med att lyssna till den andres röst. Det börjar med att lyssna till Jesus röst, att lära känna Jesus för att sedan kunna följa Jesus. Det är inte alltid lätt men det är heller inte alltid svårt. Att lyssna till, att lära känna och att följa Jesus Kristus från Nasaret är inget mindre och inget annat än att leva i tro.

Att lyssna till, lära känna och följa Jesus leder till livets och tillvarons yttersta kant. Till den bräckliga tillvarons yttersta kant där avgrunden öppnar sig. Avgrunden som är fylld av det yttersta okända. Livets yttersta gräns. Den osynliga, ogenomträngliga barriären som är dödens gräns. Att lyssna till, lära känna och följa Jesus leder alltid dit. När stunden kommer och vi tvingas att ta steget över kanten, där och då ska Jesus löfte infrias. Det ska visa sig att vi inte ska gå under. Ingen, inte ens döden, ska kunna rycka någon av oss ur Guds levande och livgivande hand. Döden innebär inte livets slut. För någon.

Det är ett löfte som är större än allting annat. Budskapet om det löftet är större än allting annat. Och budskapet är helt och hållet knutet till Jesus Kristus från Nasaret. Med Jesus uppståndelse från de döda visar och bekräftar Gud Fadern att Jesus är Gud Sonen och att de två är ett i Gud Anden. Med sitt handlande i, med och genom Jesus Kristus från Nasaret visar Gud Fadern en gång för alla världen, mänskligheten och människan sitt djupast liggande karaktärsdrag – Gud Fadern är en någon som till varje pris kompromisslöst vill, skapar och upprätthåller livets levande. Allt liv. Alla levande. Alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar