28 maj 2014

#257. Modus Operandi...

Att skapa en medial opinionsvåg kräver tid, planering, organisering, kunskap, erfarenhet och omfattande kontakter i de mediala nätverken. En person som har mycket av detta och som ägnar sig åt att skapa mediala opinionsvågor kallas ibland för en "Spin Doctor." En någon som får saker att snurra. (Jämför med uttrycket "att gå i spinn".) Ofta är Spindoktorer politiska aktörer och inom all marknadsföring är de absolut nödvändiga. Hela idén om "opinionsjournalistik" är en institutionalisering av vad en Spindoktor sysslar med.

I grund och botten handlar det om att försöka påverka och manipulera människors verklighetsuppfattningar för att på så sätt försöka styra människors tankar, åsikter och beteenden. När en tillräcklig stor mängd människor reagerar har man lyckats skapa en "opinion" – som ju på engelska betyder just åsikt. Varje kluster av Spindoktorer har förstås uppdragsgivare med specifika mål. Det kan vara att få människor att tro att man verkligen behöver köpa just den där produkten. Det kan också vara att få människor att tro att någonting förhåller sig på ett visst sätt för att på så sätt driva fram politiska förändringar. Syften, ärenden och uppdragsgivare är många och olika. Man arbetar förstås på olika sätt beroende på bransch, mål och syfte. Men gemensamt för alla sammanhang är att för en Spindoktor helgar ändamålen alltid medlen.

En Spindoktor får saker att hända utan att göra dem själv. Det handlar om att få andra att "gå i spinn". Formella och informella nätverk reagerar och agerar på Spindoktorns stimuli och andras händer gör jobbet. Att plantera uppgifter och "information" i händerna på de som man vet eller tror ska reagera och agera är given praxis. Ibland sker det öppet i form av reklam, ibland sker det dolt under andra avsikter och ibland sker det nästan obemärkt. Det som planteras eller informeras om behöver nödvändigtvis inte vara helt sant. Avsikten är att orsaka en reaktion som gynnar ärendet och de högre syftena. Ibland sympatiserar mottagaren, den som får Spindoktorns uppgifter och information, med Spindoktorns ärende. Ibland är mottagaren ovetande om det övergripande ärende som reglerar budskapet.

En Spindoktor förenklar komplexa frågor till manipulerbara enheter och storheter. Det enklaste att medialt manipulera är människors känslor. Därför är enkla och manipulerbara känslor ofta ingången när en opinionsvåg ska skapas. För att komma dit behövs ofta en story, en berättelse som accentuerar och väcker just de känslor man vill manipulera. Inget säljer produkter och idéer bättre än en bra story. För att en story ska få fäste behöver den innehålla tydliga karaktärer som är enkla att snabbt formulera känslomässiga uppfattningar om. Storyn behöver innehålla karaktärer som man enkelt och snabbt kan sympatisera med och/eller som är enkla att tycka illa om.

Enskilda människors väl och ve är alltid underordnade det högre syfte eller det ärende som en Spindoktor arbetar för. Enskilda individer fungerar ofta som karaktärer i ett spel utan något egentligt egenvärde. Deras värde finns i relation till den funktion de tilldelas i den story som Spindoktorn väver ihop. Därför finns det inget som hindrar att enskilda individer smutskastas eller hängs ut till allmänt åtlöje så länge det gagnar det högre syftet. Det finns heller inga hinder för att helt enkelt fabricera kontrafaktiska sanningar eller konstruera fakta baserade på åsikter så länge det övergripande ärendet gagnas.

En Spindoktor behöver befinna sig på ett visst avstånd från sin uppdragsgivare. Det behövs ett visst avstånd för att kopplingen mellan Spindoktorns verksamhet och uppdragsgivaren inte ska märkas. Om sambandet blir för uppenbart och det blir tydligt att någon går någon annans ärende minskar trovärdigheten och den nödvändiga möjligheten att skapa "objektiva" bilder av verkligheten blir svårare. Därför behöver till exempel en politisk Spindoktor bestämt hävda att "jag är ingen politiker". På samma sätt som ett "oberoende forskningsinstitut" måste vara distanserat från det företag vars produkter man garanterar. Om inget annat fungerar kan en Spindoktor alltid avfärda kritik genom att stämpla invändningar och frågor som lögner, påhitt och konspirationsteorier.

Allt det där kan vara bra att ha med sig i bakhuvudet inför kvällens visning av Uppdrag Granskning som – som för att illustrera ovanstående – har fått undertiteln ”Bögbotarna i Svenska kyrkan”. Man kan fundera på vem eller vilka som i bakgrunden satte den mediala apparaten i spinn för några månader sedan. Det kanske visar sig i motionerna till höstens kyrkomöte. För det handlar förstås om kyrkopolitisk opinionsbildning i första hand.

Det finns förstås andra och mer konstruktiva sätt att i kyrkan bearbeta frågor om och kring sexualitet. Till exempel genom och med teologiskt genomarbetade samtal i text eller tal där åsikter och tankar bryts mot varandra. Men i det här fallet är det konstruktiva samtalet inte det intressanta. Det viktiga med det som händer nu är ju att det ska skapas en opinion. Att via media skapa åsikter som sedan kan och ska ligga till grund för ett politiskt arbete. Opinionsbildning är ju som bekant det viktiga ärendet i vår kyrka idag, inte den ärliga och uppriktiga viljan att försöka förstå andra och varandra på ett för alla inblandade bättre sätt.

Vad det gäller sakfrågan så har vår kyrka faktiska verktyg för att hantera både prästers eventuellt dåliga pastorala omdöme och frågor om prästers eventuella olämplighet i ämbetet. Vår kyrkas biskopar och stiftens domkapitel har bland annat den funktionen. Om ett olämpligt pastoralt oskick har pågått så faller ansvaret först på den enskilda prästen själv och sedan på de biskopar och domkapitel som har haft det faktiska tillsynsansvaret. Och på de kyrkoherdar som har haft det församlings- och arbetsledande ansvaret. Frågan är ju varför ingen med ansvar har tagit sitt ansvar och agerat om eller när saker har hänt?


PS. Det kanske finns anledning att omvärdera när programmet har sänts. Ber att få återkomma i så fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar