Alldeles utanför mitt fönster står en rönn. Trädet är hårt åtgånget av tidens väder och vind. En de stora grenarna hålls uppe med hjälp av ett spännband som är fäst i stammen. Det har sett slitet ut sedan höstens vindar plockade ner de sista bladen från grenarna. Trädets kala och spretiga kvistar och den stora grenen hängande som en bruten arm i en mitella har fått rönnen att se allt annat än levande ut. Men djupt nere i rötterna under jorden har livet väntat tålmodigt på vårens ankomst. Långt där nere har livet berett sig för levandets återkomst.
Det började för några veckor sedan. De små knopparna växte och fick en grönaktig nyans. Osett för ögat har trädet dragit upp kraft och energi ur sina rötter och gjort sig redo. Som om trädet i tysthet sakta har dragit in ett långt och kraftfullt andetag. Och nu när solen nu skiner och vårens sol värmer så andas rönnen ut under några veckor och fyller sina grenar med det nya livets blommor och blad. Knopparna blev större och brast ut i det levande livets grönska. Bladen har blivit fler och nu står blommorna redo att spricka upp för att sprida skönhet och livgivande pollen i världen. Det levande livets längtan efter livets fortsatta levande.
Alldeles utanför mitt fönster står en hårt åtgången rönn och envisas med att låta vårens levande liv övervinna den långa vinterns kyla och skenbara död. Det levande livets liv. Som mot alla odds alltid övervinner döden. Alltid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar