"När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det." (Matteus 6:5–8)
Att be någon om något är att vända sig till någon i hopp om, i förtröstan på och i tillit till att denna någon hör och vill lyssna, kan och vill hjälpa. Ingen ber om något där ingen finns som lyssnar eller där inget finns att få. Få, om ens någon, ber om hjälp om det inte finns någon att be om hjälp. Att be någon om något är att lita på att någon kan göra något. Det är att lita på att det finns ett löfte om något som någon kan infria. Ett hopp om någons vilja och förmåga att åstadkomma något. När vi ber av och med hjärtat så är Gud Fader Allsmäktig denna någon som hör och som lyssnar, som kan och som vill hjälpa. Som kan och som vill åstadkomma något.
När vi ber ska vi inte hyckla. Att hyckla är att säga ett och göra annat. En hycklare säger en sak men gör något helt annat. Exemplen och varianterna är många. Få, om ens någon, går genom ett helt liv utan att förr eller senare, i stort eller i smått, hyckla lite eller mycket. Ingen är utan skuld i det avseendet. Var och en får rannsaka sig själv och be om förlåtelse för det hyckleri som behöver förlåtas. Men när vi ber till vår Gud kan, får eller ska vi inte hyckla. Vi kan, får och ska inte stå i våra tiders gathörn och med vårt sätt att be säga en sak och samtidigt göra en annan. Vi kan inte be för världens fattiga och samtidigt oberörda gå förbi våra fattiga systrar och bröder som sitter i vår stads gathörn och tigger. Vi får inte be om fred och samtidigt så split och hetsa mot varandra, inte ens i valtider som dessa. Vi kan inte be om befrielse och samtidigt låsa in varandra bakom låsta dörrar av etiketter och epitet. Att be om ett och göra annat är att hyckla. När vi ber till vår Gud kan, får och ska vi inte hyckla.
Gå in i din kammare, fall på knä inför vår Gud, be om och be för det som är viktigt och på riktigt. Skräd inte orden. Säg som det är. Någonstans i den stängda kammarens tystnad finns en någon som hör och som vill lyssna, som kan och som vill hjälpa. Tystnaden är Gud Faderns väsen. Osedd ser vår Gud det fördolda, det vi döljer inom oss. Allt det där som vi inte vill att någon annan ska se. Våra tillkortakommande, våra brister och våra behov. Vår Gud hör och ser. Det påkallar ärlighet, uppriktighet och öppenhet. I våra inre kammare kan vi be därför att Gud först har börjat lyssna. Där är det möjligt att visa upp det som Gud redan har sett. Då är det möjligt att be om det vi faktiskt behöver istället för att be om det vi tror att vi vill. När vi vågar vara öppna, ärliga och uppriktiga så kommer vår Gud att belöna oss. Kanske inte på det sätt vi hoppas på. Kanske inte så som vi vill och önskar. Men med stor sannolikhet på det sätt som vi behöver.
När vi ber ska vi inte använda tomma ord. Vi kan gärna använda många ord. Men inte tomma ord. Ord som vi tror att Gud vill höra. Ord som vi vill höra för vår egen skull. Ord som inte är på riktigt. Vi kan inte försöka att med tomma ord lura vår Gud med mindre än att vi bedrar och lurar både oss själva och den Gud vi vänder oss till. Våra böners ord behöver vara fyllda av sanning, av uppriktighet, av ärlighet och av öppenhet. Därför att Gud redan vet. Gud har redan sett och hört. Därför att ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap." (Heb 4:12–13) Vår Gud är en någon som lever. En någon som lever i en nära relation till dig, mig, oss och hela sin mänsklighet. Vi kan inte och borde inte försöka att vara något annat än kompromisslöst ärliga, uppriktiga, öppna och sanna när vi ber till vår Gud.
Att be är att vända sig till vår Gud i hopp om, i förtröstan på och i tillit till att vår Gud hör och vill lyssna, kan och vill hjälpa. Att be vår Gud om något är att lita på att vår Herre kan göra något. Det är att lita på att vår Gud kan och vill infria de löften som har givits oss. Det är att hoppas på Guds vilja och förmåga att åstadkomma något. När vi ber av och med hjärtat så är Gud Fader Allsmäktig den som hör och som lyssnar, som kan och som vill hjälpa. Som kan och som vill åstadkomma något.
Nu vänder vi oss till Dig, Du som är vår Gud. Du som är ljuset som övervinner allt mörker. Du som älskar med en kärlek som är varmare, mer innerlig och mer sann än allt det vi kallar kärlek. Du som älskar varje människa och befriar oss alla till att vara kärleksfulla mot varandra. Du som skapar det liv som övervinner all världens död. Du som skänker oss det eviga livets gåva. Du som har åstadkommit allt detta och mer ändå i Jesus Kristus din Son, vår broder. Hjälp oss, Du som kan och vill. Låt oss inte förbli oberörda inför andra. Låt oss inte så split och splittring bland varandra. Låt oss inte med våra ord stänga in den som du har befriat. Hjälp oss, Du som kan och vill. Vi vet att vi inte är några stora kristna. Vi känner våra tillkortakommanden och vi vet att vi är små. Men vi vet också att din nåd, din kärlek och din barmhärtighet är stor och omsluter oss alla och var och en, utan undantag. Så hjälp oss att med glädje göra det lilla vi kan. Var oss nära med din Heliga Ande och led oss rätt så att det lilla vi kan och förmår är din vilja förverkligad i oss. Kom, Du som är vår Herre och Gud, var oss alla nära, var och en på de sätt som Du vet att vi behöver. I Jesu namn. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar